39 artiklar nämner Mariannes.
jag har anledning tro, och är han älskad af henne tillbaka, då har du, käre Carl, icke något att hoppas, svarade…
vv likväl tillintetgörelsen af sin skönaste ungdomsdröm på ett beundransvärdt sätt.
yttre som inre egenskaper, var han den, hon genast gaf företrädet, men likväl så oförmärkt, att knappast han kunde…
lade brefvet, hvilket han utan vidare omsvep uppläste.
— Jag har icke känt mig så glad på många, många år, svarade Ester och tog vännen om lifvet.
passa för hvarandra, och Gud välsigne dig, du min lefnads goda engel.
till gården. Hon skulle bedja Nanny gå med ut, för att öfverbevisa Marianne, att icke något hemligt förstånd fanns…
Lona. Frik hade ju samma dag bedt henne fara och se om dem gamla.
henne som det fullkomligaste i qvinnoskepnad, och Ester åhörde honom med stigande harm.
narna, då man fick njuta af den glädje Marianne spridde omkring sig.
satte foten på steget för att hoppa upp i vagnen, men drog den tillbaka och lyssnade.
häst och rida åt det håll, derifrån Mariartine skulle komma.
stodo henne till buds för att roa sig och sin omgifning.
di 5 SV ene tystnad för ett-medgifvande; men min Gud, Erik; hvad chihdrar dig.
men hon hade ett ovanligt.
på Mariannes tjusningsförmåga.
0 1 fernen skulle se mig förenad med Andreas, hade utgjort glanspunkterna i min lefnads roman.
Nanny lät brefvet falla ur sin hand och utropade: — År hon på Lybo, då är allt förloradt!
längre får stanna under ditt inflytande; hon skall genast återvända hem.
oo MUN LD Ester, utan att förströ sig henne förutan, det vill säga förströ Marianne.
--- Itanny, Nanny!
till Marianne. Hon såg dyster ut, men sökte dölja sin sorgsenhet bakom en antagen glädtighet.
gullgula hår, befriadt från alla band, böljade kring hufvud, hals och skuldror.
den gladaste de haft, sedan Marianne reste bort.
