till gården. Hon skulle bedja Nanny gå med ut, för att öfverbevisa Marianne, att icke något hemligt förstånd fanns mellan henne och Erik. I stället att gå in i Mariannes rum, skyndade Ester genom sina för att den vägen komma in i salongen, der Nanny befann sig. Hon stannade likväl i hörnrummet, som låg derinnanför och lyssnade. Hennes hjertat slog häftigt. Allt var tyst. Icke ett enda ljud hördes derinne. Ester tittade in. Rummet var tomt. Hon skyndade genom hela våningen. Der fanns icke någon Nanny. Ester tog Mariannes schal och frågade i förbigående en tjenare efter brukspatron. Man hade icke sett. honom, sedan, han på eftermiddagen gick ned till bruket. Fru Nanny bade gått ut, men. åt hvilket håll visste man icke. Ester skyndade till Marianne, som qvarsatt på samma bänk. Marianne skämtade öfver Esters dröjsmål och påstod, att det framkallat en id i hennes på id6er fattiga hufvud. Hon hade nemligen ändrat promenadplan. De skulle gå ut åt elfven och upp till ett berg, från hvilket man hade en vidsträckt utsigt. Utan att göra några spörjsmål, fick Marianne af Ester veta, att Nanny alldeles icke var hemma och: följaktligen hade icke någon tete-å-tåte mellan henne och Erik egtrum. Ester var angelägen om att fritaga vän