Dagens Nyheter – 1 oktober 1869, sida 1

di 5 SV ene tystnad för ett-medgifvande; men min Gud, Erik; hvad chihdrar dig. att upplösa ditt olyckliga äktenskap och gifta digmed Nanny? — Omijag kinnat äkta Nanny, hade jag aldrig gift mig med Ester, utan föredragit fattigdom, arbete och försakelser med henne; jag håde a ov. — Här äro de; utröpade en-röst och hejdade orden på Eriks läppar, så att han icke fullbordade meningen. Det var Romans stämma, Erik gick svärfadern till mötes, men syntes ganska öfverraskad, då han vid dennes arm fick se Ester. . Eriks panna hade mulnat, hans ögonbryn sammandrogos och han helsade sin; hustru med -isände köld. Den stackars Ester skulle i detta ögonblick gifvit år af sitt lif, om mannhen kommit vänligt mot heune. — Jag Hoppades . verkligen icke att du på denna sidan hösten skulle återkomma, sade: Erik! och presenterade derefter sin hustru för Marianne. s 3 Ester såg blek och nedslagen, ut, men då ögonen fästades på Mariannes strålande och leende ansigte, föreföll det den unga dvinban söm om man vridit om ett skarpt vapen i hennes hjerta. . Hon skyndade likväl att låta oMsluta sig af de mot henne utsträckta armarre--och kände en oemotståndlig lust att utbrista i tårar, då :Marianne kysste henne på pannan och helt smekande sade: