Dagens Nyheter – 1 oktober 1869, sida 1

Med afseende på em sådan uppföttning af regeringens) förhållande till representationen ett förhållandej som öfverensstämmer med alla sanna begrepp-om : konstitutionel styrelse — måste, man medgifra. att regeringens nuvarande organisation är särdeles ofullkomlig; ja mar kan nästan säga, att med den nuvarande :beskaffenheten: af denna: organisat on det nästan är omöjligt att annat än på evt mycket lamt och haltande: samt ur alla synpunkter ofullkomligt sätt uppnå det antyddå ändamålot; Ar således det entydda kotstitutionela förhålländet nu mer än någonsinsaf en grundväsentlig, vigty så följer, att frågan Om statsrådets sammansättning och hela organisätion äfvenväl. numera vörkligen är ur konstitutionel synpunkt en lifsfråga: -På en ändamålsenlig lösning sf denna fråga beror i bögst väsentlig mån huruvida regeringen skall karna under nuvarande iörhållanden eg äC kraft Och det anseende, som en regering, för att rätt gagna, maste cga, och hurnvida ett verkligt samarbete skall till det allmännas båtaad. kunna ega rum mellan regering och represodtation. Vi. vilja egna rnpågra ord åt denna synnerligen vigtiga fråga. Lhinan den så kallade depa:temenstalstyrelsen infördes, förvaltades r.ge:iigsdepartementen af statssekreterare, under det statsråden närmast icke voro aniat än konungens rådgitvare. , Denna anordnirg, buru mycket den än blifvit: klavdrad, hade likväl, åtminstons teoretiskt taladt; sina stora företräden. Derigenom att statsråden voro befriade från all egentlig Händläggnirg äf de löpande göromålen, kunde de både hafva tid och sinne för de störa frågorna. Vid deras vål var ej nödigt ätt göra hufvudsakligt afseende på embetsmannaskickligheten, utan det. stod fritt att äfvenväl gifva sin rätt åt statsmannaegenskaperna. Med ett--ordy-statsråden behöfde ej vara. .ogbstvoro..ej.ämnade: att vara embetsmän, utan statsmän. In praxi, vet man att saken, gestaltade sig mycket annorlunda, i det konungen alltför ofta endas valde viljelösa verktyg för ett egenmäktigt allevastyrande. och.statsrådet i sjeliva verket förvandlades till ingenting annat än en kamarilla. Denna Sednåre misstiktniug bröts väsevtligea genom införandet af depårtementalstyrelsen, hvilken ock medförde åtskilliga andra fördelar; men olågenheter af annat slag inträdde i stället. I det statsråden blefvo departementschefer, blef ätvem nödvändigt att de skulle vara fackmän, med förmåga att sköta de löpande rege:iscgsärendena, och detta så mycket hellre som, i följd af dena alliför bristfälliga orgavisatiozen af konöngens kansli, de i.allmänbet icke haft att, tillgå det biträde i:afseendes på detaljer, som. bort kunua påräknas: Stotsråden förvandlades. uuger sådana förhållanden: till ingenting annat än statssekretörare. Dö måste framför allt vara embetsmän;. stätsmän endå.t i ändra rummet. Densa tendens. har i sjelfva verket gjort sig så. gällande, att äfven de så kallade konsultativa statsråden, hvilka man kunde föreställa: sig. bade bors bibehålla något af den foördna statsrådskarakteren, tvärtom äfvenväl. betraktats är. samma synpunkt, såsom män finner ej blott af dei i grundlagen ictagia bestämmelsenatt minst två af desamma skola hafva beklädt civilt embete, utan äfven äf den varliga praxis vid tillsättandet af. dessa platser, hvarigesom dertill kållats icke. män med erfarenhet; stadgadt politiskt anseende. och kända politiska-åsigter, utan helst yngre: pertroner; som värit användbara såsom eit -lags tjönstebiträdon åt departementscheferna. Detta system, som gör regeringen till föga annat än ett embotsverk; 1epresenterar ock embetsmannaväldet, likasom det förra systemet, på det säst det tillämpades, representerade enväldet. Hade stadsrådet fillförene karakter. af kamarilla, så får det nu istället alltför lätt en karakter af camaraderie. Stats