— 210 — på, ln arne att jag icke skulle återvända till Sverige, icke Kalla någon af er till Mig ellör sämmanföra våra banor förr, än du hade 2ift dig. Äfven måste jag lofva att, om Nanny skulle komma i behof, dela hvad jag egde med henne. Mitt hufvud svindlar, då jag söker reda denna härfva af löften, förbehåll och temligheter. Efter att samvetsgrannt Hå hälliv Hvad jag lofvåt, kommer jag hit. — Allt här ger mig anledning autaga, att ditt äktenskäp icke är aEE Jag söker utforska orsaken -och van säger: kärleken till Nanny står meljan Erik och hans unga hustru. Är detta sanning? E ER reste sig hastigt. Han var nu åter gu — Mellan mig Och Ester står bristen på kärlek. Der intet käpital finnes, der finnes icke heller någon ränta. Jag hade de bästa föresatser och äfven en ganska stör tillgifvenhet för min. brud; då jag förde Hedne in i detta Hem; men hon medtog icke någon fördragsamhet eller något öfverScemde ted mina brister, då hon upptäckte, att jag icke var Kär (Vi äro nu ett Pär sämmankedjäde menniskor, som knappast tolerera hvarandra: — Och dia kärlek till Nänny har återvaluiat? inföll Marianne. Erik teg. — Di svarar icke. Jag får då taga denna