Dagens Nyheter – 30 september 1869, sida 2

0 1 fernen skulle se mig förenad med Andreas, hade utgjort glanspunkterna i min lefnads roman. Mötet med Andreas förstörde alldeles mina illusioner. Det var kallt och han undvek hvarje anspelning på andra känslor än rent vänskapliga, sådana slägtingar kunna hysa för hvarandra. Jag kände mig åter besviken. Det hade icke mera detta gyckelspel för min fantasi, utan jag hade visshet om att Andreas upphört att älska mig. Mina tankar koncentrerades nu på min man, och jag hörde honom ständigt berömmas af dem, som kände honom. Eriks bref med fordran att jag skulle komma hem för Mariannes skull harmade mig. Jag var svartsjuk, och jag villesej visa mig med denna Marianne inför min man. Jag var mycket olycklig och blef det ännu mera då man, samma dag vi foro ut och seglade, sade mig, att Erik varit förälskad i sin styfmor. Under båtfärden vet du hvilket samtal kom å bane. Andreas ord ökade endast den känsla af leda för mig sjelf, mitt lif och min framtid, som fyllde mitt bröst. Min hatt blåste af, och jag fattades då af den vilda tanken att göra slut på alla mina sorger. Jag räckte mig efter hatten på ett sätt, att jag måste dela dess öde. Nanny, jag gjorde det med fit.