Dagens Nyheter – 30 september 1869, sida 2

Mordet i FPantin. Aftonbladet för i går afton innehöll en utförlig redogörelse för ett nytt, märkligt uppslag i fråga om gerningsmännen, och vi tillåta oss meddela denna sammanfattning, hvartill vi lägga hvad de i går afton ankomna utländska tidningar ytterligare hade att förmäla om saken: Mordet i Pantin sysselsätter fortfarande, mer än någonting annat, den franska pressen, och den hemska historien invecklar sig alltmera. Nu sednast har man fått anledningar till den förmodan, att Jean och Gustave Kinck, i stället att vara brottslingar, torde vara, äfven de, offer för mördarne. Blott en sak är emellertid för närvarande fullkomligt viss, och det är, att den person, som blifvit häktad i Havre, såsom misstänkt att vara delaktig i mordgerningen, icke är någon af herrarne Kinck, utan en ung man vid namn Traupmann. Då Traupmann i Havre anhölls af en polistjensteman, sprang han från denne och kastade sig i sjön, men räddades af en djerf simmare, som drog upp honom i nästan sanslöst tillstånd. Sedan han återfått medvetandet, iakttog han i början en envis tystnad, men förmåddes slutligen att afgifva en bekännelse, i hvilken han medgifver sig ha varit delaktig i brottet, men påstår att Jean och Gustave Kinck varit hans medbrottslingar och de egentliga anstiftarne till mordgerningen. Något spår efter dem har dock icke kunnat upptäckas, och en mängd anledningar förefinnas, hvilka gifva stöd åt den förmodan, att Traupmanns uppgift om faderns och sonens brottslighet är falsk samt att de i sjelfva verket blifvit först mördade af Traupmann och någon hans medbrottsling, hvarefter dessa tillegnat sig deras papper och genom falska bret lockat modren och barnen till Paris, der de blefvo mördade vid Pantin. Tidningen Gaulois, hvars referenter tyckas vara lika ifrigt sysselsatta med spaningar som sjelfva polisen, offentliggör ett bref, som dess redaktion mottagit från en person i Roubaix, som säger sig ha varit nära bekant med familjen Kinck, och försäkrar, att det bästa förhållande städse varit rådande inom denna familj, samt att icke ringaste skymt till anledning förefinnes, att fadern och den äldste sonen skulle ha velat afdagataga modren och de öfriga barnen. Deremot anför brefskrifvaren flera omständigheter, som gifva anledning förmoda, att de båda Kinck, far och son, som begifvit sig från Roubaix till Elsass för en tillämnad bosättning derstädes, blifvit mördade på vägen dit samt att mördarne tillegnat sig deras papper och med hjelp af dem sökt på åtskilliga ställen lyfta penningar, samt sedermera genom falska bref lockat fru Kinck och barnen till Paris. Det är nemligen, enligt brefskrifvarens uppgift, upplyst, att en person, som gifvit sig ut för att vara Gustave Kinck,infunnit sig hos en notarie i Guebwiller (det var till Buhl i närheten af Guebwiller, som den äldre Kinck begaf sig och der han ämnade bosätta sig) för att, på grund af en fullmakt, utgifven af Jean Kinck, lyfta penningar. Den unge mannen föreföll likväl notarien på något sätt misstänkt, hvarför han icke till honom utlemnade penningarne. , Fem eller gex dagar derefter infann sig en annan Gustave Kinck, men ehurn notarien tyckte sig hos denne finna någon likhet med Jean Kinck, tvekade han likväl och bad honom återkomma i sällskap med sin far; men han hördes sedermera icke af. På postkontoret i Guebwiller hade likaledes en ung man, som utgaf sig för Gustave Kinck, infunnit sig för att uttaga ett till denne ställdt rekommenderadt bref, men då polistjenstemannen lät tillkalla en person som mycket väl kände G. Kinck, befanns den unge mannen icke vara den han utgaf sig för. Vidare uppgifver brefskrifvaren, att fru a aa