Dagens Nyheter – 2 oktober 1869, sida 1

häst och rida åt det håll, derifrån Mariartine skulle komma. Hon stod på balkongen och Erik kunde icke gerna undgå att bemärka henne, då han galopperade förbi, men det oaktadt sände han henne icke någon afskedshelsning. För några månader sedan hade hon icke fästat någon vigt dervid, nu framkallade hans uppförande inom henne en häftig smärta. — Ester! ropade Ludvig till henne från gården, har du lust att åka ut? Jag skall fara bort till Lillefors och du kan gerna följa med, eftersom du ändå har beslutat att se om gumman Lona. Ester saknade all lust att åka ut, men gumman Lonas namn bestämde henne och hon svarade, att hon ville åtfölja honom. Ester satte sig i åkdonet med den lofvärda föresatsen att vara så litet älskvärd som möjligt mot Ludvig, som aldrig gjorde annat än klandrade Nanny. Detta var en ganska enfaldig föresats, som skulle uppväckt Mariannes munterhet, ifall hon fått del -f den. Mariannes styrka låg just deruti, att hon alltid visade sig intagande mot alla, antingen hon tyckte vil eller illa om dem. Hon hyllade den satsen, att ingenting är oklokare än att låta folk se, huru odräglig man kän vara. Under början af färden teg Ester envist. Ludvig hade varierat temat Marianne i alla möjliga tonarter. Han hade lofsjungit