detta utan afseende på om byggnaderna ligga på kronans eller stadens mark; dock förklarade fullm. sin åsigt vara, att staden icke, enligt regeringens skrifvelse, har skyldighet att gifva kronan ersättniovg för andra bland dessa byggnader och inrättningar, än sådana, som äro belägna å kronans mark. Ett detaljeradt förslag till nyoch omläggningar at gator under nästkommande år förelades sedan till fullmäktiges pröfoing. Beredningsutskottet har föreslagit Bergsgatan mellan Drottniogoch Beridarebansgstorna, Hamngatan mellan Beridarebansoch Regeringsgatorna, Malmskillnadsgatan mellan Hamngatan -och Brurkebergstorg, Östra Trädgårdsgatan mellan Näckströmsoch Hamngatorra, Norrmalmstorgs åkarestation, Nybrogatan mellan Hamngatan och Ladugårdslandstorg, Skeppsbron meltan packhuset och slottet, Urvädersgränden samt Tjärhofsgatan mellan Tuilportsoch Pilgatorasa skola efter behof upphjelpas med användarde af de för gatuläggningen tillgängliga 114,000 rår. Detta förslag gaf anledning till någon diskussion. Det var egentligen Tjärhofsgatan fcre blend stadsfallmäktige ville utesluta, för att i stället lägga ned pengarne på Stora Badstugugatan å Norr. Härom väcktes först fråga af hr Wistrasd och med horom instämde hrr Dahlgren, Nerman, Wallenberg, Landström m. fl., under det att hrr Sazdell, Lindberg, och Söderberg togo Tjärhofsgatan i försvar, yrkande att åtminstone en gånabana måtto å densamma anläggas. Kapten Berg ville använda en del af de för Tjärbofsgatan afsedda medlen på Drottninggatan, en annan del på St. Badstagugatan och, om något sedan blefve öfver, hade han ingenting emot att derna rest begagnades till Tjärhofsgatars uppbjelpande. Pesliutet blef att, sedan det redan började arbotet å Badstugugatan blifvit fullbordadt, en gångbana skall anläggas å Tjärhofsgatan — ifall några penningar dertill fisnas qvar. Fullmäktige afslogo drätselnämnadens tredje afdelviogs hemställan att nyoch omläggningsarbeten till belopp af omkring 3,000 rdr må utöfver det förut bestämda anslaget till arbeten af detta slag under nästa år utföras och afdelzingen derigenom anses hafva redovisat för de till sistförflatna vinter: fattigarbeten anvisade medel. Frågan om program för det nya sjukbuset Norrmalm förekom härefter till b2handing. Beredningsutskottet har framlagt ett mycket omständligt förslag till program, hvilket föranledåe en vidlyftig öfverläggning. Med förkastande af det nya, i utlandet numera temligen allmänt antagna s. k. paviljongsystemet, ha såväl sundhetsnämnden som beredningsutskottet förordat det gamla korridorsystemets tillämpning vid sjukbusanlägguingen. Men nämnden och utskottet skilja sig derutinnan att den förra anser full frihet böra lemnas dem som skola uppgöra täflingsritningar (det är redan beslatadt att en premie skall tilldelas den som afgifver den bästa ritningen med kostnadsförslag öfver den tillämnade byggnaden) att välja det ena eller andra af de begge sy:temen, under det att utskottet i sitt förslag uttryckligen föreskrifver att korridorsystemet skail följas. Den långa diskussionen rörde sig hufvadsakligen om de båda systemens fördelar och olägenheter. Hr v. Koch förordade paviljongsystemet och detsamma gjorde ock prof. Malmsten. De motiverade sin åsigt genom att införa åtskilliga intressanta statistiska fakta, hemtade från utlandet, och prof. M. fåstade uppmärksambnten på att korridorsystemet redan visat sig högst olämpligt, hvadan man icke kunde förlora mycket på att försöka något nytt. Generaldirektören Berlin försvarade åter korridorsystemet. Han merade att ett sjukhus? förträfflighet icke väsentligen beror af det system, efter hvilket det är inräctadt. Ljus och luft, som hrr v. K. och Malmsten med råtta framhållit såsom för sjuka mera nödväcdiga än medikamenter, kunna finnas i lika hög grad uti korridorsom paviljong-sjukhns. Tal. ansåg derjemte nödvändigt att man bestämmer sig för ettdera systemet innan man inbjuder till täfling. Medicisalrådet Berg, som fann utskottets förslag alldeles för mycket detaljeradt, var af der raeningen att man handlade oklokt ati att nu förerskrifva ett visst system; man borde i stället lemna pristäflarne fritt val, och först sedan ritniogen med bestämda kostnadsförslag irkommit, borde man äfven i afseende på systemet fatta definitivt beslut. Han föreslog ärendets återförvisning till sundhets