När förra riksdagen led till sitt slut hörde man många ledamöter af andra kammaren yttra: Jag kommer ej tillbaka eller: Inom mitt län bli många ombyten, och allmänt troddes att landtmannapartiet skulle genom de nya valen blifva förstärkt med minst 25, kanhända till och med 50 personer af allmogens klass. Den ena förutsägelsen har slagit in, den andra icke. Ett större antal ledamöter af förra riksdagen har blifvit uteslutet, än andre, än de sjelfve väntat, men allmogeklassen har blifvit vida mindre förstärkt än de fleste förutsett. Jemför man den förteckning öfver de nu definitivt valde riksdagsmännen, som står att läsa å annat ställe i detta nummer, med statskalenderns förteckning å dem som sutto i andra kammaren vid nästl. riksdag, finner man icke mindre än 97 nyvalde mot 83 gamla riksdagsmän. Men proportionen mellan ståndspersoner och bönder är föga ändrad: år 1869 funnos för de kretsar, der valen äro laga kraftvunna, 109 representanter af ståndpersonsklassen mot 67 af allmogens klass. Nästa år kommer kammaren att räkna 105 ståndspersoner mot 77 mindre landtbrukare, (oberäknadt de oafgjorda eller okända valens resultater). Da valde äro: 23 större jordbrukare och bruksegare, 75 mindre hemmansegare, 38 civila och 12 militära tjenstemän, 5 prester, 18 handlande och fabrikörer, 3 litteratörer och 6 andra ståndspersoner. Fåfängt vore hvarje försök att uppställa ett horoskop för den blifvande riksdagens karakter och skaplynne. De flesta bland de nyvalde äro för litet kände, för att man i deras utväljande, med förbigående af förutvarande riksdagsmän, skulle kunna med säkerhet uppställa någon ledande tanke hos valmännen. Endast den slutsatsen kan man: draga af det starka ombytet af representanter, att obelåtenhet varit temligen allmänt rådande med resultaterna af förra riksdagen, och någon annan anledning dertill lärer, i betraktande af allmogens ringa bekantskap med dessa resultater, icke gifras än den att någon minskning i utskylderna icke försports. Lösen vid många val har ännu varit: den största sparsamhet med statsmedel bör iakttagas. Förbises bör dock ej, att på dagordningen icke stått någon tråga af den art, att hela landet för dess skull varit upprördt, hvadan på många orter beklaglig liknöjdhet för valen uppenbarat sig. Och under sådan stämning har det kunnat vara lätt för mången, som drifvits af ärelystnad eller begär efter 1,200 rdrs årlig inkomst, att uttränga den gamle riksdagsmannen och bereda sig sjelf plats i hans ställe. Lika mycket som en viss framstående uppgift, en bestämd mission saknas för den härnäst sammanträdande andra kammaren, lika mycket saknar man inom den en ledande person. Frih. Liljencrantz besitter många af de egenskaper som fordras för att intaga en sådan plats, men han är ännu för ung i det offentliga lifvet för att vinna den; han har ej hunnit förvärfva det nödiga förtroendet, och det är dessutom fara värdt att hans helsotillstånd ej skall medgifva de för ledareplatsen nödvändiga ansträngningar. Hr ET RR i RT RR AN