Dagens Nyheter – 13 oktober 1869, sida 1

yttre som inre egenskaper, var han den, hon genast gaf företrädet, men likväl så oförmärkt, att knappast han kunde märka det. ; . Jag å min: sida tänkte med oro på min väns framtid. Några dagar efter bröllopet reste Erik och Ludvig. Den förre hade ett år qvar i bergsskolan och skulle icke komma hem, förrän kursen var slutad. De nygifta företogo en utflykt til kontinenten och kommo icke hem förrän vid jultiden. Ett år af lycka gick till ända, och under denna tid hade icke ens jag något att anmärka mot Marianne. Visst, var Carl no ständigt hemma, något han eljest icke brukade vara; ojemn och underlig var han äfven; undvek ena dagen Mariannes sällskap och sökte det den andra. Marianne var idel ömhet mot sin man, något, som ibland tycktes plåga Carl, det syntes tydligt. Efter ett års äktenskap, då Marianne fått njuta af alla de nöjen, resor, hufvudstaden och hemmet egde att bjuda på, tog hon sin syster Nanny till sig. Kort derpå kom Erik äfven hem, Carl :var att börja med lika ojemn till lynnet, som han dena sedpare tiden varit, och han bevakade alla styfmoderns handlingar. Han misstrodde henne och äfven