Dagens Nyheter – 29 september 1869, sida 2

längre får stanna under ditt inflytande; hon skall genast återvända hem. Denna gång förmår du icke qvarhålla henne, det försäkrar Ludvig. Nanny kastade ifrån sig brefvet, tryckte händerna mot bröstet och utropade: — Skymfad och förtalad, nedsmutsad, förnedrad — och för hvad? För det jag mera än andra älskat det goda och moraliskt rätta. Ester måste resa denna dag. Och jag, som lefvat i okunnighet om Mariannes vistande på Lybo! O, min Gud, man kunde vara fruktad att . . . Utan att betänka sig, gick hon in till Ester, som ännu icke stigit upp. Nannys ansigte var kallt och strängt, då hon räckte Ester brefvet. — Åter har du haft hemligheter för mig, sade hon. Du har genom fördöljandet af sanningen satt ditt eget väl på spel och ådragit mig de afskyvärdaste misstankar. I denna stund, Ester, vore jag nära att förbanna det ögonblick, då jag fattade vänskap och deltagande för dig. Detta deltagande kommer att tillskynda mig bittra lidanden och en oförtjent skam. Hvarför sade du mig icke, att Marianne var på Lybo, att Erik önskade din återkomst? Flade jag vetat det, skulle du blifvit tvungen att resa. Nu, Ester, vet du icke sjelf, för hvilken olycka du utsatt dig. Den högste har sällan förbarmande med dem, som, i likhet