25 artiklar nämner Carryll.
Valdor, teg och ,stirrade; med sänkt hutvud på den heta sanden.
— 281 — blott derför att ni fasthållit vid era fäders politiska.
-— 600 — Huru! För en poltisk meningsskiljaktighet, för en...
— 280 — — De äro då vridna i hufvudet, dessa engelsmän!
— Det är en nantesare, som skar halsen al sin far och mor för några guldmynts skull, som de gamla sparat ihop; genmälde…
— Du tror det? och hvarför?
— Du är redlig och trogen, fortfor Strathmore, din kärlek är oegennyttig och ren; under din vård skall.
Han kunde icke fortsätta vidare, rörelsen öfverväldigade honom, och Kan började snyfta som ett barn.
Strathmore kastade af sisin frack, fästade medelst snören en lykt som karlarne medhaft, mellan sina axlarjoch band…
-— Uv. sysselsättor sig med de leftande och glömmer äfven de bästa, så snart de dött, samlar den kärleksfalle Guden dem…
kan det vara? yttrade Lionel, i det han ännu mera undanröjde murgrönorna.
bröt aldrig sitt ord, vare sig i enskilda eller offentliga angelägenheter.
vw TJA vcilla, den täcka, oskyldiga flickan, intresserade honom på det högsta.
Hon var temligen tystlåten i hans närvaro; ty för alla personer, gom icke voro henne väl bekanta från barndomen, hyste…
-— Uv -— — Lord Cecil, vill ni tillåta mig att göra er en fråga?
Förvgirrad och med en undrande min stirrade unge Carryll på honom; hau visste icke om han vågade tro sing egna öron.
BW Den unge mannen reste sig ögonblickligen från bordet, der desserten längre än vanligt hållit honom qvar, och kom ut…
— Jag gifta mig mad henne — jag!
A ene skulle jeg på det aldra högsta ha fördömt ditt handlingssätt.
mig så dyrbsra perlor Bom ni; och derför bad jag Babette göra en sådan här kedja af snäckskalen samt fästa den i mitt…
sekreterare. Ingen afbröt tystnaden.
-— 14 -—tycker väl ändå mera om mig än om foglarne och blommorna?
nes hjerta; och dessutom kunde: hon aldrig motstå begäret att trösta den som hon trodde hehöfva tröst, vare sig det var…
-— ö0d -— lilla flickans älskliga ansigte tycktes en viss sörgsenhet hvila, likasom kastade fadrens öde sin skugga…
