Dagens Nyheter – 9 december 1873, sida 2

Strathmore kastade af sisin frack, fästade medelst snören en lykt som karlarne medhaft, mellan sina axlarjoch band derefter ändan af tåget hårdt ing lifvet. Han visste mycket väl; att han ndast hade en mycket ringa utsigt att fiöfverlefva det vågstycke, som han beslutitoch han intregserade sig icke alls för de un tvifvel högst obetydliga personer, som h: — den store ministern, den mäktige st-Zannen — ville med egen lifsfara rädda; m, hvad han gjorde; det gjorde han icke t deras skull, utan för den dödes. Han bpades att dennapya sjelfuppoffring skulle två hans hand den blodsskuld, som vidlådc densamuwa. — För himlens skull, myrd! ni måtte väl icke tänka uppoffra er rbara person, ropade arbetskarlarne, i dete trängde sig omkring honom, glömmande m vördnad, de eljest voro vana att bevisa mom. — Strathmore, hvad i Gu namn har ni för er? ropade en af hans göer, som jemte Carryll och ännu en herre i stsamma kom nedspringande utför klippor. De hade lemnat salongen, för att begir sig ned till stranden, men icke nämnt nåt om siat sigt, på det att damerna ej sille bli skrämda. Några smärre träd dob Lucilla, så att de icke sågo henne, när med hastig fart passerade det ställe der )m stod. — Ingenting utomordentligeller onaturligt, genmälde Strathmore kal Jag ämnar