Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 1

BW Den unge mannen reste sig ögonblickligen från bordet, der desserten längre än vanligt hållit honom qvar, och kom ut till honom. Btrathmore lät honom alltför mycket känna det afstånd, som förefanns dem emellan; derför fjuktade honom Carryll. — Följ mig, om du ingenting har deremot, sade Strathmore, i det han sflägsnade sig från fönstret, Kommen till andra ändan af gårdsplanen, stannade han och såg sin systerson i ansigtet. — Efter hvad jsg hört, Carryll, älskar du min myndling — är det sannt? Dsnna plötsliga fråga gjorde Nello mållös; ehuru framställd med en välljudande stämma och i mild ton, hade den känts af hans hjerta som en isande vind. Han rodnade ända upp till hårfästet och sänkte ögonen som en blyg flicka. BStrathmores forskande ögon studerade honom i månskenet, och statsmannen, som var van att med en enda blick genomskåda menniskors innersta tankar, läste allt hvad som försiggick i hans hjerta. Utan att veta det smälog han föraktfullt; hans natur sympstiserade icke med denna poesi och försagdhet gom utmärka den första kärleken. — Och törs jag fråga, på hvilken gr din romantiska böjelse är byggd? fortfor hel Med hvad rätt vågar du eftersträfva heå nea hand? STRATHMORE, H. 10