Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 1

RESTER ER ONS RS AROR RPS vits frånvaron af en konungamakt, och de stilla i landenaf hafva i Frankrike blifvit intalade med ungefärligen de orden: se på Spanien, så ser en republik ut! Man borde i stället hafva sagt: så ser det land ut, der prestväldet ohejdadt fått grassera. Men äfven de upprörande skådespel, som blifvit uppförda på den spanska jorden, hafva icke kuonat förhindra, uten blott något försena införandet af den republikanska regeringsformen i Frankrike, En annan biomständighet anses hafva kommit monarkisterna till godo. Man har sökt inbilla parisarne att glensen af ett hof och inflyttningen till Paris af de legitimistiska familjorna, som fordom bebodde förstaden St Germain, skulle öka eller bereda arbete åt tusentals händer. Men man glömmer att i verldsstaden Paris ett hof alltid blir en obetydlighet, och flertalet af de gamla familjerna har sålt sina palatser eller uthyrt större delen deraf till vanliga medborgare, hvilket visst icke vittnar om aristokratiska tänkesätt. Låt oss nu se hvilka uppoffringar det makteganle partiet nödgats göra och hvilka krafter, som drifvit det att steg för steg gifva vika. Man erinrar sig att i det monarkiska partiet talades, då grefven af Chambord förplumpade sig och föll ur sin rol såsom Frankrikes förmente räddare, om att tillsätta en rikeståthållare till dess man kunde få tid att skaffa sig en monark. Prinsarne af orleanska huset funno det rönnväret väl surt, och Mac Mahon synes då ha drömt om att göra affårer för egen räkning och till enbörjan blifva statschef för tio år, utan alla vilkor. Men så inträffade att femtonmanpnautskottet valdes och att åtta liberale mot sju resaktionäre der fingo plats, hvadan man icke kunde hoppas på något utskottsbetänkande, tillstyrkande Mac Mahong ovilkorliga statechefsskap för tio år. Från detta utskottsval daterar sig en kedja af eftergifter; den första var att högern fordrade satt benämningen Srepublikens presi dent4 skulle bibehållas, Ssdermeta hade femtonmannautskottet företräde hos Mac Mahon i närvaro af ministerpresidenten, hertigen af Broglie — således statschefon med sin kontrasignant — hvarför ock hvarje ord som der fälldes kunde anses lika gällande som en regeringshandling. Mac Mahon antydde då att ban icke begärle något bättre än att få en definitiv regeringsform införd, men fann äfven betrygganilet af sin egen msktställniog så brådskande att han icke ville medgifva, att de tvenne frågorna företogos i ett sammanhang af nationalförsamlingen. Något avnsat besked kunde femtonmannautskottet icke erhålla, men det var tillräckligt upplysande och bindande för en president, som väl icke kan huru länge som helst stödja sig på en mnationalförsamling, hvilken uppenbarligen saknar landets förtroende. Hvarje kompletteringsval bär härom vittnesbörd. Senast hafva den 16 november två genersler med republikanska tänkesätt blifvit valda till ledamöter af nationalförsamlingen, och Journal des Debats förklarar att detta icke var oväntadt utan att under tre års tid franska nationen nästan wid hvarje tillfälle låtit de maktegande förstå, att den önskar republiken. Som man finner af famtonmannautskottets betänkande, hvilket vi meddelat, var dess hufvudsakliga innehåll: att presidenten skulle erhålla en maktförlängning på fom års tid, oberoende af mnationalförsamlingens längre eller kortare tillvaro, och att de af Thiers! regering i början af sistlidne mej ingifna förslag till representationssätt skulle tagas under ompröfning. Hvilka ansträngningar regeringen nödgats göra för att hindra detta förslag att blifva nationalförsamlingens beslut, kan man finna deraf, att presidenten måst afgifva ett nytt budskap, hvaruti han helt beskedligt prutar med sig sjelf från tio till sju år. Hade han varit en riktig Cmedelvägsman, borde han hafva begärt sju och ett halft år. Vidare tillkännagafs att icke allenast ministrarne