Dagens Nyheter – 13 december 1873, sida 1

— Du tror det? och hvarför? — Jag har länge fruktat det, och jag vet det nu, svarade Lionel. Kanske anade hon det icke sjelf — men jag läste det tydligt i de. uttryck, hvarmed hon tillbakavisade min kärlek, i den smärta som hon röjde, när jag sade henne, att det var ni som sändt mig till heme med rättighet att anhålla om... om... Den lycka, söm aldrig skulle komma honom till del! Strathmore gick rastlöst fram och åter på golfvet med sänkt hufvud, och hans qvalda hjerta klagade: v— Jag bereder henne smärta! 0, Gud! hvilkendera synden bör jag välja? Den synd, som skallrädda henne, eller den, somskall göra henne. olycklig för hela lifvet? — Lord Cecil, haru är det möjligt, att ni, som egnat henne så ömma omsorger, icke hyser någon kärlek för henne? utbrast med bruten stämma den unge. mannen, — Ingen kärlek! Jag! Carryll. gaf icke akt på detta qväfda utrop, utan fortfor, lydande sina ädla ingifvelser, att bedja: — Mylord, mylord! Ni måste väl ändock veta, att hon älskar er? Vill ni, som varit enså god och kärleksfull förmyndare åt henne, hädanefter tillsluta för henne ert hjerta? Vill ni tillskynda henne all den förtviflan, gom åtföljer en obesvarad kärlek? Ack! för