Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 2

-— Uv -— — Lord Cecil, vill ni tillåta mig att göra er en fråga? Strathmore, som redan ämnade gå ifrån honom, vände sig om och svarade: — Ja visst. — Är det verkligen sannt, att ni icke har något emot min kärlek till Lucilla — att ni uppriktigt önskar, det hon måtte bli förenad med mig? — Je, under det förutnämda vilkoret. Det har jsg ju segt dig. Hvarför denna fråga? — Emedan... emedan, mumlade Carryll, gom tydligen icke visste, huru han skulle komma fram med hvad som låg honom på bjertat, emedan jag många gånger bar tänkt, gir — förlåt mig, om ni skulle finna denna tanke stötande — att, då ni egnat henne sådana omsorger, bevisat henne en så aoutsäglig godhet... ni måhända haft andra afsigter med henne... — Andra afsigter? Jag förstår dig icke. — Jag tänkte, mylord, att... att pi möjligen lät uppfostra Lucilla, för att sjelf gifta er med henne, när hon blifvit fullväxt. Hon är så älsklig, och mången förmyndare bar ju gift sig med sin myndling... Han tystnade tvärt, förskräckt öfver den effekt, som hans ord utöfvade på Strathmore. Denne gjorde en häftig rörelse, såsom hade han träffats af ett skott, och hana ansigte bleknade,