Dagens Nyheter – 25 november 1873, sida 1

Hon var temligen tystlåten i hans närvaro; ty för alla personer, gom icke voro henne väl bekanta från barndomen, hyste hon ännu, såsom den till hälften tämjda hinden, en viss skygghet. Han ville vinna hennes bjerta, men han insåg att han förs:a vilkoret härför ver att icke plötsligt väcka henne ur hennes oskulds frid, och han måste långsamt och med tålamod bana sig väg till målet. Äfven han kände, likasom Carryll, den svärmiske, oerfarne ynglingea, ech likasom Btrathmore, den kalla statemannen, att ordet kärlek icke fick nämnas för Eucilla, emedan den känsliga plantan säkerligen skulle skyggt tillsluta sig vid en så dristig beröring. Valdor hade alltid haft framgång hög könet, och han hoppades, att den gamla turen skulle följa honom äfven nu. Emellertid vaknade ho; honom en ädel och ren kärlek, medan han här lyssnade till den unga flickans stämma, hvilken ljöd såsom. vågornas sång, och medan han från dolda platser betraktade henne, när hon satt och drömde vid stranden i skuggan af klippor. na, Och mången gång lyckades det honom att inleda ett samtal med henne angåen. de föremål, hos hvilka hennes ögon fanro skönhet, och som voro kära för henr.eg kjors ta. När hon talade med honom om de hvita sjöfoglsrnes silfverviogar, om hafsgudens STRATHMORE. IL : 18