Dagens Nyheter – 22 november 1873, sida 1

— Jag gifta mig mad henne — jag! Store Gud! — Du vet icke hvad du säger, BÖ3Fö... För första gången i sitt lif såg Lionel Carzyll sin morbror uten mask, med öppet visir, för första gången såg han jemnvigten i Strathmores väsen rubbad, köiden förjagad af känslornas sturm. Och han häpnade öfver den verkan, hans enkla ord åstadkommit. BStrathmores svaghet varade dock blott ett ögonblick, i nästs sekund hade han ätervunnit herravildet öfver sig sjelf. — Det var besynnerliga föreställningar, må jag säga, yttrade han lugnt Jag har ingen böjelse för äktenskapet, och redan den stora skillnad i ålder, som förcfinnes mellan Lucilla och mig, borde ha öfvertygat dig om att en sådan id aldrig kunnat uppstå hos mig. Uppfyll redligt det löfte, du gifvit mig, så ezall jag också rodligt uppfylla mitt löfte till dig. Och nu adjö med dig så länge; vi ha talat nog om denna sak. : Carryll bugade sig och gick långsamt öfver gårdsplanen. Trots sitt bjertas ljufva förhoppning och trots de glada framtidsutsigterna, kände han sig missbelåten och olugn, ty han förstod, att bär förefanns en hemlighet, som han aldrig förut anat, och som han förgäfres skulle söka aftvinga denne starke man, i hvilkens händer han sjolf var såsom ett vanmäktigt barn. Den