Dagens Nyheter – 21 november 1873, sida 1

mig så dyrbsra perlor Bom ni; och derför bad jag Babette göra en sådan här kedja af snäckskalen samt fästa den i mitt hår. Jag vet att det skall glädja honom. Dessa ord föreföllo honom beaktansvärda; ty han satte dem i förbindelse med hvad hans mor nyss yttrat. Han blickade in i hennes hulda ögon, ur hvilka glädjen nu framlyste, och långsamt frågade ban: — Älskar du denne gosse, Lucilla? — Ja, innerligt! Hon svarade med värma och på fullt allvar; ty hennes lekkamrat var henne mycket dyrbar, och om kärleken i detta ords trängre och egentliga bemärkelse visste Lucilla intet. Strathmore smekte hennes panna och qvarstod en stund tankfull bredvid henne. Han tänkte på sin döde vän och på svårigheten att betrygga barnets lycka, sedan dess öde — i följd af omständigheternas kraf — en gång blifvit till väsentlig del lagdt i en annan mans händ. i Efter middagen stod Strathimote och rökte på gården bredvid fönstret till matsalen, der bans sekreterare och brorson ännu sutto till bords. Valdor hade denna dag i och för en affär, som rörde hans rättegång, afrest till Torlynie. i — Carryll, ropade Strathmore; jag vill tala ett par ord med dig; var snäll och kom hit! 0