Hvad beträffar det handlingssätt, första kammarens revisorer funnit lämpligt iakttaga, tro vi att derom knappast mer än en tanke kan finnas. Om de äfven ej ansett mot sin pligt stridande att oaktadt noggranna utredningar, hvilkas riktighet. de ej kunnat jäfva, motsätta sig de gjorda anmärkniogarne, hafva de dock säkerligen icke dermed gjort regeringen den åsyftade tjensten. Ty hvad både de och regeringen vunnit genom deras fysiska öfvervigt, det hafva båda otvifvelaktigt förlorat i moraliskt hänseende. Som man fianer, står med detta ämne äfven i sammanhang frågan om k. m:ts dispositionsrätt öfver landtförsvarets kassor och fonder, hvartill vi en annan gång skola återkomma.