105 artiklar nämner Olivia.
Legala i nyheter m.
- 182 — — Ack, ja, det har jag visst — jag är så glad öfver att du åter är hemma!
på, önskande af innersta bjerta att det ej måtte dröja alltför länge; men du måtte ej förstått mig rätt, ty härom…
— Utan? i — Det var emedan jag fruktade för att ej kunna uppfylla så ansvarsfulla pligter — -— och att det följaktligen…
RK öfver dina läppar, som ej är-pantt, derför föredrar än att tiga...
-— 110 — som helst, är för god ät en oskuldsfull, god och renhjertåd flicka!
—— RAW Och med detsamma tog han min hand; som jag räckt bonom, och Höll deh en stund mellan sina båda, derefter såtto…
han någon gång haft bonom med sig, öfver att träffa mig; på senare tiden hade han ofta talat med mig om Olivia, och jag…
-—- AVU R portföljen, tog sin hatt, och utan ett ord till afsked gick han.
Moster teg och började läsa i en tidning samt låtsade som om hon ej hört att han talat till henne.
-— oo vv TN hörde jag ett fruntimmor yttra till ett annat, då vi ställde oss upp i fransäsen.
utmärkt dansör, och det är verkligen rolig!
i gång — men fick endast nej eller ja till svar; så började jag en beskrifning öfver en resa, som jag under sommarn…
mig till andra valsen, började han ett samcal med Clara öfver pjesen som uppförts.
o- 1 — - Hon har ru en låvg tid varit vid ovanligt godt lynne — isynnuerhet sedan Olivia kom bit; jag förstår ej hvad…
-— Vv -— Söndags middagen var hela familjen samlad hos moster; auditör Egnell förde in tant, löjtnant Nordensson moster…
slägtingar? frågade tant, då vi efter middagen sutto inne i förmaket.
brasa, och då sköterskan tog in Arvid, spelade Olivia och han skulle dansa litet, som det hette.
ST Van nn — En sådan ovanligt vacker fuchsia!
-— RT — lagt af den och sedan glömt fästa på den — att detta såg litet underligt ut, låter lätt tänka gig, hvarför…
— 30 om du ej förstode ett ord af hvad du läser; ge mig boken, jag läser sjelf i dag.
-— JU Jag erinrade mig nu att moster i sitt brof nämnt, det bon bodde i samma hus som postkontoret var beläget.
men under det moster och jag samtalade, försvann räddslan så småningom och det dröjde ej länge förrän vi voro så goda…
— — — Sedan Clara med sin man lemnat oss för att helsa på Nordensons många slägtingar, de flesta bosatta nete i…
