Dagens Nyheter – 10 april 1873, sida 1

RK öfver dina läppar, som ej är-pantt, derför föredrar än att tiga... Säg, har jag ej rätt? — Nej, visst inte! — Jag vet verkligen ej hvad jag skall trol... Om åäu åtminstone ville gäga mig, hvarför du gret i går, Olivia! Hur kunde han veta att jag gråtit! Moster hade naturligtvis ej sagt det, och uågon annan visste ej derom. — Hvem ;har sagt att jag gret? frågade jag slutligen. — Arvid. — Små krukor ha.också öron I — När han kom hem, var det klart, att jag skulle fråga honom huru du mädde, sade han leende: : — Var tant Olivia sjuk, Arvid? frågade jag. — Nej, tant var ledsen, svarade han. —Ledsen! — då var. du säkert inte.snäll mot henne? — Jo, men tant gret, och.så kysste hon Arvid, — Du hör att jag är väl underrättad. -Sög mig derför hvarför du var ledsen?... Svara mig, omtanken, på en förening med mig var orsakan. till. dina, tårar? — Nej, döt var ej derför jag grot — — utan — MIN FÖRSTA UTFLYKT, 26.