slägtingar? frågade tant, då vi efter middagen sutto inne i förmaket. — Hvilka af dem menar tant, de voro så många? — Hvilka jag menar!... de förnämste naturligtvis, såsom föräldrar och syskon, förstår du ej det? — Jag kunde ej annat än tycka om hans föräldrar, de voro så utmärkt vänliga; somliga af hans syskon tyckte jag mycket väl om, andra ganska bra; men af dem alla föredrog jag näst den äldsta af hans systrar, fru Palm, — Var hon så vacker då? — Vacker! — åhja — men hvaraf sluter tant till, att jag derför skulle tycka om henne? — Jo, emedan jag vet, att du fäster dig mycket vid ytan, Clara blef alldeleg röd i ansigtet, steg upp och gick fram till mig, der jag satt vid ett af fönstren, och lyfte Arvid upp i sitt knä. — Nå, Olivia, hvad tycker du om att vara lektris för tant? — Jo, det är ganska roligt. — Det var märkvärdigt att du kan tycka det; — jag visste ej något värre, när jag var hemma, det försäkrar jag... Har du aldrig varit i onåd? — Jo, svarade jag skrattande, men blott en enda gång. — Har du ej mera att berätta om dina