Dagens Nyheter – 3 april 1873, sida 1

-— Vv -— Söndags middagen var hela familjen samlad hos moster; auditör Egnell förde in tant, löjtnant Nordensson moster till bordet; Clara och jag gingo efter arm i arm, Sedan vi druckit vin och moster bedt Clara och hennes man vara välkömna hem igen, observerade jag att löjtnant Nordensson talade sakta med Clara, men alltjemt såg på mig, jag trodde att han återigen skulle -yttra sin förvåning öfver min likhet med Olivia, men blef ej litet förvånad då Clara i detsamma gade: — Olivia, min man ber mig fråga, om han får lof att dricka du-skål med dig?... ser du, han är mycket blyg för fruntimmer och derför vågar han sjelf ej utbedja sig den äran. — Får jag också lof? frågade auditör Egneil och höjde sitt glas. Jag får tills:å, att jag ändå tills nu varit i okunnighet om, att Nordensson skulle vara blyg för fruntimmer, tillade han leende, men det kan ju hända, att han under resan blifvit förändrad! — Nej, gudnås, det har ej kommit på nu , . . gick jag ej ett helt års tid kär öfver öronen och tittade på Clara, men vår för blyg att frial — jo jo men; — hade hon ej varit så klok och tagit första steget — som fruntimren ibland göra, hade det väl aldrig blifvit något af, eller bur, hvad tror du, Clara lilla? — Jag tror detsamma som du. — Nå, Clara, hvad tyckte du om din mans