-— 110 — som helst, är för god ät en oskuldsfull, god och renhjertåd flicka! . . Jag sade visserligen att Egnell hade Många förtjenster, men du kati vara öfvertygad om att Kat derför ej begär några orimligheter. .. Jag villö inte sända af brefvet förrän du fått höra hvad jag skrifvit. Torka bort dina tårar;-du har Herkligon ej orsak att gråta! Hör på nu: CKäre Hugo! Olivia, som troligen förkylt sig litet i kyrkan i söndags, har haft lindrig feber och litet ondt i halsen; efter hvad bon pjolf säger, är hon i dag alldelös frisk igen, men ieke förty har jag yrkat på att hon håller sig stilla på sitt rum. Välkommen i morgon! Både jag och Olivia äro af den meningen, att intet uppskof behöfs. Olivia tackar för blommorna och helsar dig tillbaka. — Nå, är det bra så? — Jå, moster! Just som hon stod i begrepp att gå tillade hon: -Är du -katisko trött? Det är väl bäst ätt jag tar gossen med mig? — Nej, låt mig få behålla honom här! Efter middagen kom tant in till mig och dröjde ända till skymningen; hon vår så vänlig och deltagande, påstod det var så tomt efter mig, att hon nödvändigt måste komma och prata bort en stund med mig.