Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 1

-— RT — lagt af den och sedan glömt fästa på den — att detta såg litet underligt ut, låter lätt tänka gig, hvarför Olivia började skratta och utropade helt högt: tant har glömt den ena lö: locken! vänta, ska jag springa in efter den? Jag kan ej bsskrifva den bestörtning och fasa, som afspeglades i tants ansigte, då hon förde handen upp till kinden och upptäckte förlusten; Hon vände tvärt om och gick ia i sitt rum, der hon stannade hela aftonen. Både Elenius och jag gjorde Vårt bästa för att blidka henne, men det kjelpte ej — hon var så ond och sade sig genast vilja rerå hem och ej en dag längre än behöfligt vore stanna i ett hus, der hon blifvit så förolämpad. Fåfänga voro alla Olivias tårar och bönör om tillgift; tant påstod att hon aldrig i sitt lif blygts så och utropade den ena gången efter den andra: hvad skall den änge mannen väl tänka? — jag kan aldrig se honom i ansigtet efter detta! hyarför kom du ej och hviskade till mig, innan jag hunnit fråm, utan att så der bögljudt skrika om löslock! Nog dröjde det länge innan hon förlät Olivia hennes barnslighet. Hur länge det skalle dröjt, innan hon om aftnarne kommit ut i förmaket igen, vöt jag ej — alltsedan den olyckliga aftonen hade hon ej visat sig der — om ej Egaeil funnit på råd! Ea dag; då hon var ute och åkte, passade han på när hon kom hem och spraög ned för att hjelpa henne ur vagnen. Gumman blef alldeles förtjust öfver en sådan