Dagens Nyheter – 28 mars 1873, sida 1

brasa, och då sköterskan tog in Arvid, spelade Olivia och han skulle dansa litet, som det hette. Gossen var förtjust, skrattade så att han nästan kiknade, men började slå med armarne och bli otålig så fort musiken upphörde. Troligtvis hade Olivia förkylt sig, ty redan dagen efter blef hon åter sjuk ooh omkring en mårad derefter dog hon. En lång tystnad inträdde — jag kände mig så nedstämd; aldrig förr hade jag hört de närmare omständigheterna vid Olivias död — moster talade ej gerna derom, och derför hade jag aldrig frågat henne. — Eur gammal var Arvid då? frågade jag slutligen. — Nära fyra månader. — Var han inte äldre? Stackars liten! Auditör Egnell upptog ur sin ficka en nyckelknippa och sökte uten mycket lisen nyckel derpå. — Nej — och sedan dess har han aldrig fått dansa, ej heller har någon brytt sig om att spela för honom, förrän jag såg att mamgell Hellberg gjorde båda delarne. Vill inte mamsell Hellberg sjunga litet, det skulle verkligen glädja mig att höra! Vi gingo in i förmaket, der pianot stod. Aldrig hade jag varit inne i ett så elegant och smakfullt möbleradt rum. En särdeles behaglig halfdager var rådande, emedan täta persienner utestängde det starka solskenet. Han gick fram och öppnade pianot samt bad