Dagens Nyheter – 28 mars 1873, sida 1

CREEPER ENSKEDE NEAR OEI Dagens händelse är att grefve Henning Hamilton afsagt sig sin plats i riksgäldskontorets styrelse. Hr grefven har varit ordförande hos riksgäldsfullmäktige sedan 1866. Han blef det genom ridderskapet och adelns förtroende, den nya representationens valmän hafva låtit honom ända. till förlidne måndag bibehålla den vida mer ansedda än i hvardagslag vigtiga befattningen. Under årens lopp har det emellertid blifvit för enhvar mer och mer klart, att grefve Henning Hamilton lika litet nu som förr går eller kommer att gå i samma riktning som andra kammarens majoritet. Och då icke hans obestridliga talang såsom ordförande är oundgänglig för de temligen enkla riksgäldsärendenas skötande, beslöto de 1edamöter af ofvannämde kammare, hvilka i måndags deltogo i valet af riksgäldsfullmäktige, att gifva ett uttryck åt den ovilja, grefve Hamiltons fortfarande obenägenhet för statsförbättringar af vigt framkallat, genom att icke längre skänka honom sina röster till ordförandeskapet hos riksgäldsfullmäktige. Emellertid blef grefve H. genom rösterna från första kammarens elektorer insatt till ledamot i styrelsen. Ordförandebefattningen tillföll, som bekant, baron af Ugglas, hvilken redan förut var fullmäktig och vice ordförande. I går ankom till riksdagen skrifvelse från rikgäldsfullmäktige med den Jobsposten att grefve Hamilton hade afsagt sig ledamotskapet. Denna afsägelse måste ha för dem förkunnats nyss förut, ty riksgäldsfullmäktige hafva sessioner endast på torsdagarne. Huru vid afsägelsen tillgått känna vi icke: om riksgäldsfullmäktiges förhandlingar iakttages nemligen en secretesset som står i omvändt förhållande till deras betydenhet — men det kan ändock med hög grad af sannolikhet antagas att något motiv för afsägelsen icke blifvit angifvet, ty om så skett skulle motivet otvifvelaktigt icke ha saknats i fullmäktiges skrifvelse till riksdagen. Mao är således inskränkt till gissningarnes osäkra fält. Då det Ickv på soönurv åron försports att grefve Hamilton lidit af någon sjuklighet, såsom förhållandet uppgafs vara under de åren, då han blef föga använd i offentliga värf, torde man kunna hysa den förhoppningen att det icke är kroppslig svaghet som förmått grefve H. att undandraga sig arbetet bland riksgäldsfullmäktige, desto heldre som detta endast upptager ett par timmar i veckan. Skulle grefve Hamiltons begrepp om det parlamentariska systemets fordringar och åligganden möjligen sträcka sig ända derhän, att han icke skulle vilja mottaga ett förtroende, när det icke vore honom lemnadt af samtliga valmännen? Det är icke sannolikt, ty hans klara blick måste säga honom att om en sådan åsigt vunne giltighet inom något lands representation, skulle denna knappast kunna besätta någon enda af sina delegationer. Efter detta vill det icke lyckas oss att utfinna någon annan grund än den, som icke kunde af den ädle grefven utsägas, att han fann det nedsättande för Svea rikes universiteters kansler, ordföranden i direktionen öfver allmänna brandförsäkriogsverket för byggnader å landet och i kungl. seminarie