Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 2

— 30 om du ej förstode ett ord af hvad du läser; ge mig boken, jag läser sjelf i dag. Jag trodde, att moster efter vanligheten var inne i sitt rum, men blef förvånad, då jag fann henne i förmaket. — Har du redan slutat läsa? men hvad står nu på? hvarför är du ledsen, Olivia? frågade hon. — Tant påstod först att jag inte läste så högt att hon hörde; sedan tyckte hon att jag skrek, derför ville hon läsa sjelf, sade hon. Moster kan emellertid vara öfvertygad om att jag läste som jag brukar göra och ej skrek. — Ja, det tror jag visst; jag har ju sagt att man ej får rätta sig efter tant — jag vet af erfarenhet att när hon är vid misshumör, kan ingen göra henne till lags. Clara och hon utstodo mången svår strid tillsammans; båda voro de häftiga, och tant påstod alltid att Clara ej var så uppmärksam mot henne som hon borde. Olivia hade ett mildare sinnelag och blef ej så lätt retad som Clara, och tant hade riktigt fästat sig vid henne. -.Då det hände att tant var ond och gick in i sitt rum, var Olivia den enda, som vågade sig ia för att stifta fred — men tyvärr föll också hon i onåd. Några veckor efter det hon blifvit förlofvad, hände det, att då tant gom vanligt en afton vid sextiden kom ut iförmaket, hon. hade glömt att sätta på sin ena löslock; troligen hade hon, innan hon tog sin lilla lur,