Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 2

regeringen nästa år skall föranstalta att denrg fråga kommer att behandlas af statsutskottet, emedan det blir nödvändigt att bevilja — löne. tillökning åt tjenstemännen. För bifall till utskottets förslag talade vidare hrr Gummes807 och Danielsson; hvaremot hrr Åkerhjelm och Sjöberg yrkade atslag å skrifvelseförsla zet, enär frågan ej vore så utredd, att man kunde hoppas på medkammarens bifall till densamma. Utan votering godkände kammaren slutligen utskottets hemställan, som hade följande lydelse: att riksdagen i underdånig skrifvelse till k. m:t anhåller, att enär nedre justitierevisionsexpeditionen såväl med afseende å nödig sparsamhet i fråga om anslag som å arbetskrafternas användande och utbildning, enligt riksdagens åsigt lemnar åtskilligt att önska, k. m:t ville till riksdagen inkomma med nådigt förslag till en sådan omorganisation af nämda embetsverk, att öfverflödiga tjenstebefattningar derstides indragas, att arbete och aflöningsförmåner ställas i lämpligt förhållande till hvarandra, samt att uppmuntran derjemte beredes åt de yngre krafter, som deraf göra sig förtjenta. Den andra frågan, öfver hvilken förut nämda utskott afgifvit utlåtande och hvilket nu föres låg till afgörande, var ifrågaställd indragning af krigshofrätten och krigst rätterna. 4 Hr P., Gummesson hade härom väckt motion och utskottet hade föreslagit att skrifva till regeringen rörande krigshofrätten, men afstyrkt indragning af regementsauditörsbefattningarna, enär utskottet ansåg krigsrätterna böra bibehållas. En liknande fråga, men i sammanhang med statsanslag har af statsutskottet vid denna riksdag förut blifvit behandlad och afstyrkt och båda kamrarna ha redan i samma riktning beslutit. Detta gaf åtskilliga talare, förnämligast hrr Ehrenborg och Abr. Rundbäck, anledning påyrka att utlåtandet,i förment enlighet med grundlagen, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, ehuru den först nämde var ense med utskottet angående krigshofrätten. Andra talare åter — hrr Gummesson, Grenander, Gumaelius, Carl Ifvarsson, Jöns Pehrsson och Keij — ville återförvisa frågan, hvartill hutvudskälet var, att regementsauditörstjensterna borde afskaffas, uttalande några talare derjemte den åsigten, att man ej längre borde irättsligt hänseende ställa krigsmännen i undantagsförhållande till öfriga medborgare. Tidens upplysning gjorde sådant nu mera öfverflödigt. Utskottets mening understöddes af hrr ÅA; Johansson, C. J. Bengtsson, Ivar Månsson, A. P. Andersson och; beträf. fande krigsrätterna, äfvea af hr Ola Jönsson i Kungshult, hvaremot afslag å utskottets framställning angående krigshofrätten ytterli gare påyrkades af hrr grefve Björnstjerna och Helander. Utgången blef efter dubbla voteringar att utlåtandet i dess helhet till utskottet återförvisades. I öfverensstämmelse med det beslut, första kammaren förut fattat rörande efterskänkande af några danaarf (eftec förre soldaten Olof Hahn, ogifta Christina Strömblad och enkan Brita Jonsdotter Ed), biföll äfven andra kammaären i7gårihvad statsutskottet i saken hemställt, Utskottens verksamhet. Lagutskottet har afgifvit två utlåtanden, nemigen: Nr 14, deri utskottet afstyrker de af åtskilliga motionärer väckta förslag till ändringar angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863, varande dessa förslag af följande hufvudsakligs innehåll: 1) att mötesmedlemmarnes antal måtte ökas till 60 prester och 60 lekmän; 2) att electorvalen måtte blifva gemensamma för både proster oeh lekmän; 3) att enhvar till tjenstgöring mom kyrkan berättigad och förpligtad prestman nåtte ega valrätt och valbarhet så väl vid elekrorsvalen som ombudsvalen till kyrkomötet, samt. 4) att tiden för kyrkomötets sammankallande: måtte utsträckas till hvert tredje år. Mot utskottets afstyrkande af förslagen i 3:e och 4:e punkterna har hr Königsfelt sig reserverat; mot utlåtandet i dess helhet hrr Sv. Nileson, N. Petersson och Westerdal; hvarjemte hr Philipsson låtit anmäla, det han ej i frågans behandling inom utskottet deltagit. Nr 15, deri utskottet med anledning af motioner väckta af herr L. J. Svensson och P. C. Andersson hemställt: att riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom förordnas, att 52 S af nu gillande logostadga för hushönder och tjenstehjon skall erhålla följande förändrade lydelse: Afviker tjenstebjon ur tjenst förr, än tjenstetid ute är, eller det redo för sig gjort, hafve husbonde våld att hemta det åter, som 3 16 kap. 7 Jordabalken om landbo sögs; och blifve Jenstebjon i tjensten till flyttningsdag, samt miste kalfva lönen och oilda aladan Vil hashanda