Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 2

tvärtemot hvad som i k. m:ts proposition uppgifves. Att detta vore en felaktig uppgift, som landshöfdingen sjelf månde törklara, försäkrades af statsrådet Bergström och flere fråntrakten. Grefve Sparre uppgaf att madorna, som omgifva sjöarne, vunnits för odlingen, men utlät sig ej vidare hvarkon om Kalfven eller Fegen, Hr Hirbinette hade också ett anförande i frågan, hvars syftning referenten dock ej kunde uppfatta. Med 74 röster mot 64 godkände kammaren slutligen den åsigt, utskottet uttalat. . Till sist uppläste hr Rydin en motion om bestämmelser för utländingars rätt att besitta fastighet, idka bergsverksoch skogsrörelse samt anlägga jernvägar m. m. Samma motion, som kommer från konstitutionsutskottet, upplästes i andra kammaren af hr Huss, Motionen bordlades. Andra kammaren hade först att behandla ett par utlåtanden af dess andra tillfälliga utskott. Det första rörde den af grefve Sparre väckta frågan om reorganisation af nedre justitierevisionsexpeditionen. I den redogörelse för innebållet i detta utlåtande, som vi förut meddelat, ha våra läsare redan erhållit upplysning om dels hvad mo tionären föreslagit, dels de grunder, på hvilka utskottet stödt sin framställning om en skrifs velse till regeringen i denna fråga. Härom utspann sig i går en längre debatt; som öpp: nades af justitiestatsministern friherre Ådliercreutz. Till en början redogjorde han för arbetssättet inom nu i fråga varande embetsverk och kom till den slutsatsen att någon ändring, afseende besparing af medel och krafter, icke kunde tänkas. Mot anmärkningen, att dervarande tjenstemän söka sysselsättning i andra verk, hvarigenom deras krafter splittras och de omöjligen kunna vinna den juridiska utbildning, som måste anses nödvändig inom isynnerhet den högre lagskipningsinstitutionen, erinrade talaren, att denna mångsidigare verk samhet i sjelfva verket hade en utbildande förmåga och sålunda :verkade motsatsen at hvad motionären och utskottet påstått. I afseende på det klandrade befordringssystemet anmärkte talaren, att deri ingen ändring skett, utan gällde fortfarande skicklighet och pålitlighet såsom afgörande meriter, och att dertill skall tagas hänsyn; derom innehåller sjelfva grundlagen bestämmelser. Vill man bestämma att yngre krafter företrädesvis skola befordras i justitierevisionen, så måste äfven hofrätterna inbegripas i samma bestämmelse och ännu mer häradsrätterna, som äro ställda på ännu rörligare fot. Men-hvad skall man då göra med dem, som icke kunna räknas till de ynpgre? Grefve Björnstjerna, ordförande i utskottet, försvarade detta, som hyst öfvertygelsen att organisationen af dettaembetsverk är besynnerlig och högeligen behöfver omordnas. En reorganisation, som bestämde att der endast skulle anställas 4 protokollssekreterare, 4 kanslister och 4 ordinarie kopister, ett alldeles tillräckligt antal, skulle medföra en årlig besparing af 24,000 rdr. Talaren uttalade äfven den åsigt, att det vore vida bättre att genomföra omorganisationen af enskilda verk, än att reformsträfvandet att få det hela reformeradt oupphörligt skall stranda inför ett omedgörligt motstånd. Grefve Sparre, som i ett lifligt och särdeles bindaade föredrag närmare utvecklade motionen, visade med statskalendern i hand, att flere af Ficnep pr ee am tjonstemän ha anställning dels i tångvårdsstyrelsen, dels ilandtbruksakademien,: delg i sundhetskollegium m. fl. sådana verk, och frågade om de derigenom kunde anses ha någon möjlighet att utvidga sin juridiska bildning. Och det är dock in sigter som fattas oss, ty rättrådighet och pligttrohet finnas i glädjande och berömvärd grad hos vår domarekår. Hvad protokollssekret:rarne angår, hvilka nu äro åtta, så är det regel att de äro upptagna 2 dagar i veckan, men att de ofta medhinna sitt veckoarbete på en enda dag. Detta är misshushållning och stri-; der mot grundsatsen att en tjensts fordringar och löneförmåner böra stå i rimligt förhållande till hvarandra. Denna fråga borde nu anses mogen åtminstone i andra kammaren, der den flera gånger blifvit genomdebatterad och fått all möjlig belysning men ville hon äfven denna gång falla, vare sig i andra eller i första kammaren eller i båda, skulle talaren dock ej släppa sitt tag, så mycket mindre som han efterhand sett sig erhålla allt kraftigare och kraftigare bjelp, utan nästa riksdag ställa så till, att hon komme under sjolfva statsut skottets pröfning, I anledning af denna upp