Dagens Nyheter – 4 april 1873, sida 1

o1 — Hon har ru en låvg tid varit vid ovanligt godt lynne — isynnuerhet sedan Olivia kom bit; jag förstår ej hvad som fattas henne i dag, sade moster. — Ja, jag har märkt att Olivia står särdeles väl hos henno, men inte ska mamma fästa sig vid hennes kapriser... det är bäst att anse dem för ålderdomssvaghet, förklarade auditör Egnell. Herrarne företogo en promenad, de bådo Clara och mig göra dem sällskap, men Olara förklarade bestämdt att hon ej hade någon lust, och så blefvo vi hemma. Efter ex stunds förlopp utropade Clara, som satt vid fönstret: — Nej, so der kommer fröken Drake hållande sein ere trogae följeslagare på armen och den andre under ermen!... Kom hit, får du se, Olivia! i Jag tittade ut, och der gick det värda syskonparet. Med den exa armen stödde gig fröken på majoren, på den andra hängdeden sammetsredikyl, hon brukade ha med sig på bjudningar. Som majoren tog långsamma, stora steg och fröken små, korta, kommo de ej i takt; det såg verkligen så löjligt ut, att vi båda två började skratta, -— Kära Clara, bannade moster litet smått, hvad är det nu du skrattar åt! — Ack, mamma skulle bara e dem! Ha, hal — När han tar ett steg, tar hon halftMIN FÖRSTA UTFLYKT, 11.