15 artiklar nämner Grefve de Mersanes.
Jag känner min pligt min herre, och om n kände er i detta ögonblick, så iakttoge ni tyst nad och vördade denna ädla…
taflaa Hortensia sprang ej, hon störtade emot mig med den moderliga kärlekens hela vilda tjusning.
sam emottog smekningen af allt som tjusar och bländar i de milda regionerna, verldens trädgårdar.
kanhända, underkastar jag mig ett steg som efter min tanke skall vinna förlåtels2 af Gud.
GREFVINNAN HORTENSIA.
Ja, kom .. men visom oss ej; låtom oss e skämma bort saken ...
Iske demonen handen, och om någon betrakta denna afskedsscen, skulle han trott sig biviste en sorglig skilsmessa…
turligt uttryck af sanning, att den mest misstrogne älskare ej kunde förmoda en lögn.
Grefve de Mersanes räckte Fabiano handen och sade: Grefve Fabiano, se der min hand.
Ni talade, så vidt jag hörde rätt, grefve Val di Noto, om våra försvunna illusioner., Fabiano gjorde ett jakande tecken.
att förtalet slagit ned på denna qvinna, såsom det gör på allt stort, skönt, ädelt, afundadt.
Nå väl, hör mig.
5taden, inhöljd i ljus, tycktes nedstiga från sin amfiteater för att bada sig i viken och svalka lagens brand.
stranden. Framför batterierna vid kadettskolan väntades fången af en slup med fyra roddare.
icke beslöjade såsom dina; jag ser klart i denna natt; lugna dig, Fabiano., Jag är lugn, Octavien, lugn som det falska…
