15 artiklar nämner Grefve de Mersanes.
sam emottog smekningen af allt som tjusar och bländar i de milda regionerna, verldens trädgårdar.
taflaa Hortensia sprang ej, hon störtade emot mig med den moderliga kärlekens hela vilda tjusning.
Jag känner min pligt min herre, och om n kände er i detta ögonblick, så iakttoge ni tyst nad och vördade denna ädla…
kanhända, underkastar jag mig ett steg som efter min tanke skall vinna förlåtels2 af Gud.
Iske demonen handen, och om någon betrakta denna afskedsscen, skulle han trott sig biviste en sorglig skilsmessa…
Ja, kom .. men visom oss ej; låtom oss e skämma bort saken ...
GREFVINNAN HORTENSIA.
Grefve de Mersanes räckte Fabiano handen och sade: Grefve Fabiano, se der min hand.
turligt uttryck af sanning, att den mest misstrogne älskare ej kunde förmoda en lögn.
Nå väl, hör mig.
att förtalet slagit ned på denna qvinna, såsom det gör på allt stort, skönt, ädelt, afundadt.
Ni talade, så vidt jag hörde rätt, grefve Val di Noto, om våra försvunna illusioner., Fabiano gjorde ett jakande tecken.
stranden. Framför batterierna vid kadettskolan väntades fången af en slup med fyra roddare.
5taden, inhöljd i ljus, tycktes nedstiga från sin amfiteater för att bada sig i viken och svalka lagens brand.
icke beslöjade såsom dina; jag ser klart i denna natt; lugna dig, Fabiano., Jag är lugn, Octavien, lugn som det falska…