Aftonbladet – 3 november 1849, sida 2

icke beslöjade såsom dina; jag ser klart i denna natt; lugna dig, Fabiano., Jag är lugn, Octavien, lugn som det falska hafvet före stormen! Jag ser allt som du ser .. . Jag ser en berusande fest; en nöjets feber som tänder sjelfva skeppet och kommer det att darra öfver afgrunden; en orchester som gjuter dundrande toner under de dansandes fötter; en sky af. hår och spetsar; en hvirfvel af englahufvuden; en vällustig eld som tindrar i allas blickar. Alla Italiens passioner, alla det sinliga Genuas laster hafva tagit en kropp, en själ, ett namn, och ha stämt möte på denna bal. Ser jag icke allt, Octavien?s Nej, Fabiano, nej.n Förklara dig, Octavien. Du ser icke detta spöke orörligt framför grefvinnan i kadriljen ... Grefve de Mersanes? Ja... Det är ett hastigt utbyte af blickar mellan honom och henne.n O möjligt, Octavien! Öppna dina ögon, Fabiano!n Minoa ögon äro öppna: allt är mörker framför mig; jag ser endast natten!... Är balen slut, Octavien? Fabiano, den är mera lysande än någonsin... Lugna dig! Du glömmer dig; ingen oförsigtighet, uppretade sicilianare! Om kommodoren märker din vilda rörelse, kastar han dig i hafvet som en sjöröfvare.n i Dåraktiga qvinnal Hon: har aldrig haft en tår för sitt land! Icke en tanke! En enka från Warschau som dansar på grafvarl . Fabiano, du glömmer dig! Här finnas spioner, markis Viani har förvandlat dem i hederligt folk. Du glömmer dig, Fabianol Hon skall dansa ända till middagen! Med hela eskadren, om den kommer och bjuder upp henne... Octavien, jag kan ick2 stanna här en minut längre... Hvilken präktig roll för mig! Att bevista de andras triumf! Ack jag, glömd ... Oh! Jag vill störta som en vansinnig till upplösningen af denna mördande historia! Hvad angå mig de betydelselösa mellanscenrerna! Jag ville borttaga från mitt lif allt det som icke är. hon och jag ..Octavien, du har rätt; en blixt af .sundt förnuft upplyser mig... Jag reser; ja, jag har sett nog denna natt! Jag känner all det är en krut-vulkan i djupet af detta skepp och med en af dessa facklor kunde jag sticka skeppet i brand, och dö som Sardanapa