Gotlands läns nya tidning – 13 november 1862, sida 3

Frankrike. Franska kejsaren, somi redan förut inköpt betydliga jordegendomar i Markerna, har nu tillhandlat sig nya sådana, och det pikanta i saken är, att dessa äro kyrkogods, som italienska regeringen indragit. Såsom bekant har påfvestolen slungat bannstrålen mot en hvar, som vågar köpa sådana gods. Kejsaren har således ställt sig inom kretsen af dessa bannlyste vid samma tid som han börjat drifva politiken i romerska hofvets interesse. En korrespondent till ,Daily News skrifver den 20 Okt. från Spezzia följande om Garibaldi: När Garibaldi fick höra ministerombytet i Paris, sade han: ,Det betyder ingenting hvem som är kammartjenaren. Säg mig att en annan man blifvit herre i huset, och jag skall tacka erk. — En annan korrespondent skrifver från Turin den 20 Okt. och slutar sitt bref med följande ord: Cavour är död, Garibaldi ligger döende, och af det klöfverblad som satt Italien i rörelse är blott Victor Emanuel qvar. Jag har sagt, att Garibaldi ligger döende, och jag fruktar att jag talat full sanning. Det är nu säkert att kulan är qvar i såret och att en amputation är nödvändig; men ingen kirurg vill utsätta sig för ansvaret devid, af fruktan att patienten kunde dö under operationen, ty så mycket har Garibaldi blifvit afmattad och försvagad under de sista 52 dagarne. En mängd menniskor tränger sig ständigt omkring hans bädd, och många skiljas från honom med tårar i ögonen. Han talar icke gerna om politik och beklagar sig öfver Ratazzis öch Depretis diplomati, såsom han brukar yttra sig: Att dessa herrar, säger han, diplomatiserade med Ricasoli, kan jag lätt begripa; men mig, en rättfram matros och soldat, hade de icke bort bedraga. Ricasoli åtminstone är en äkta gentleman; såsom hvarje redbar man älskar han sitt fosterland. Honom kunde jag lita på. På detta sätt yttrar han sig ofta. Han tackar alla i sin omgifning för deras vänlighet och säger: ,Jag behöfver numera ingenting. Mina söner och Italien anförtror jag åt er. Varen enige och städse beredde att dö för vårt älskade Italien. Garibaldi fördes den 22 Oktober i en båt med tält från Varignano till Spezzia. Fyra man buro honom på en hvilobädd till hötel Milano midt genom folkhoparna, som under tystnad blottade sina hufvuden. I sista dagarna af Oktober gingo i Paris rykten om attentater mot kejsar Napoleons lif och om talrika häktningar, som med anledning deraf skulle företagits.