En Bonde och en Soldat, Tafla ur folklifvet, af Nepomuk. (Forts. och slut fr. föreg. N:o). Stackars Lena var verkligen sjuk, hade aldrig tänkt på Kalle Wax, och blef mycket glad att Barsken kom. Hon blef straxt frisk, och för att undvika alla frestelser beslöto de att låta lysa och viga sig inom tre veckor, och göra slut på oron. De kunde sedan flytta ihop, när husen blefvo färdiga. Så gick det, de blefvo gifta, och flyttade ihop på hösten. De hade båda för hvarandras skull försakat rikedom, men vunno så mycket större lycka tillsammans. Barsk gick ut i kriget 1813 och 1814, men Lena sörjde icke så mycket deröfver, ty hon hade en liten Jerker, sin fars afbild, att vårda på torpet. Barsk kom hem och hade fått en medalj till på sitt bröst. Nu var Barsk en vigtig man i byn. Behöfde någon spränga sten, vips var han der och hade kunnat spränga bort alla backar i byn, om bönderna bara haft krut. Behöfdes ett stort dike upptagas, så gjorde Barsk det med största lätthet, hans armar voro som af jern. Hela hans boställsjord var bara ett par tunnland, men straxt bredvid stugan låg en backe med tunn jord här och der emellan stenar. Der röjde han, sprängde sten, körde bort den med