Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 3

kommer i hans klor, är hvad man kallar såld, men nog stöter hans yrke mera på handtverk. Nå, hvem är han då? frågade jag, alltmera nyfiken. JO, hviskade mig klockarn i örat, ,,det är Rackarn, eller, ifall man vill vara artigare, Stockholms mästerman. Mina ögon sökte ovilkorligen den bleke mannen, som i den jordiska rättvisans tjenst fått ett så tungt kall att fylla, då jag hörde honom på det enträgnaste be doktorn stanna qvar, för att taga en ,,enkel smörgås, en hegäran som doktorn utan ringaste krus efterkom, hvaraf följde att äfven jag med de öfriga stannade qvar. Den ,,enkla smörgåsen var i förhållande till den föregående trakteringen. Bordet dignade under de läckraste rätter och viner. Min högvördige förman, som ymnigt höll till godo både med det ena och det andra, blef på det högsta upprymd och proponerade den ena skålen efter den andra, beledsagade dem alla med de mest vältaliga haranger, reminiscenser från hans yngre dagar, uppväckta af den lifvande drufvan. Sålunda drack han bland andra en skål för den nye verldsborgaren och slutade sitt långa blomsterrika föredrag med den ,,hjertliga önskan att sonen måtte värdigt träda i sin aktningsvärde faders fotspår. Bättre det, hviskade klockaren i mitt öra, ,bättre det, än om han trädde i sin namnes, Johannis döparens.