Gotlands Tidnings Redacteur visar benägenhet att vända sanning till lögn. Hvar och en, som med någon eftertanke läst min lilla artikel i G. T. N:o 17 den 27 April och Tidningsredactionens deröfver gjorde anmärkningar, har tvifvelsutan funnit att nämnde Redaction, på icke mindre än 5 stallen i samma anmärkningar, åberopat Hr Cramärs utläggning af vissa bibeluttryck, och derigenom påtagligen visat att just han (Redactionen eller IIr Byström) vill tvinga Bibeln att rätta sig efter Ir C:s uppfattning, och såger likväl sig nicke vara partisk. Gifven akt harpå, Tidningslasare! — Jesus har alldrig sagt att han skulle ligga i grafven i tre hela dygn; icke heller har någon af Gamla Testamentets profeter sagt det om honom; och den som ej, lik IIr Byström, föresatt sig att vränga mina ord, finner tydligt att jag icke räknat fredagen, då Jesus lades i grafven, för ett helt dygn. Att antaga söndagsdygnet, som enligt judisk beräkning ingick kl. 6 på lördagsaftonen och enligt romersk kl. 12 midnatten derpå, för en dag, som ännu icke fanns, är en ny vridning i den kloke Hr B:s hjerna, så vida han med dag menar detsamma som dygn. Jag frångår alldrig den satsen: att fredagen, då Jesus begrofs, var ett serskildt dygn; lördagen, den judiska sabbathen, också ett serskildt dygn; Och söndagen, då Jesus uppstod, jemväl ett serskildt dygn. Der har man ju de tre dygnen, under hvilkas lopp Jesus sagt sig skola ligga i jorden. Man bör icke heller förgäta att, i Matth. 12: 40, Jesus äfven jemförer sig med profeten Jonas; men detta har Hr B. alldeles gått förbi. I sednare händelsen kan samma bibelspråk också få denna bildliga tydning: att såsom Jonas plågades i 3 dygn i hvalfiskens buk, så skall ock menniskones son undergå lidande och död i 3 dygn på jorden. Om någon vill vränga, så lära väl få meningar kunna skrifvas tydligt nog; och hade icke evangelisten Johannes, i 2 Cap. 21 v., uttryckligen sagt att Jesus talade om sin kropps tempel, så hade längesedan både IIr B. och C. påstått honom hafva menat Jerusalems tempel. Hr B. säger vidare mig hafva ,godtyckligt förklarat Joh. 19: 14, förmodligen derföre att Hr C. älskar att finna en så skriande motsägelse emellan Marc. 15: 25 och Joh. 19: 14; men betänker icke vid hvad tid hvardera af desse evangelister skref sitt evangelium. Min fullkomliga öfvertygelse är att Marcus nyttjat judiska och Johannes romerska timmerakningen; och huru skulle val den sistnämnde evangelisten, då han redan sagt påskatillredelsedag, hafva uttryckt timmen efter judasätt; ty, hade han sagt tolfte timmen, så hade meningen blifvit kl. 6 e. m., och hade han sagt första timmen, så hade han ju menat kl. 7 f. m. Han kunde väl hafva sagt natten före påskatillredelsedag vid tolfte timmen; men, kanske ansäg han origtigt att såga natt, då solen var i uppgåendet. Alltså var valingen annan utväg än att såga nollte timmen efter judasatt eller sjette timmen efter romerska bruket; hvilket sednare var så mycket mera lämpligt, som händelsen skedde inför en romersk domstol. Huru oädelt Hr B. går till väga, då han beskyller mig , att vilja föra allmänheten bakom ljuset, under det han sjelf försöker draga allmänheten vid näsan, visar hans skrifsätt. Jag har icke ,fördömt hvarken Hr C. eller hans bok, och ,fördömer icke heller Hr B.; men min afsigt är att upplysa allmänheten, och visa den huru nödigt det är att, i dessa förbistrade tider, vara på sin vakt. Hr B:s yttrande om ,lärdom i Bibelns båda grundspråk tycks visa att han icke vet på hvilka eller huru många språk de bibliska böckerna äro författade. Det torde derföre vara nödigt upplysa: att Nya Testamentet är författadt på grekiska; fran hvilket språk afven Apochryphiska böckerna äro öfversatta. Gamla Testamentets skrifter äro författade på hebreiska, med undantag af en del af Esras och halfva Daniels bok, hvilka åro författade på chaldeiska. Alltså äro originalerne till Bibeln skrifna på tre språk. Men det förundrar mig naturligtvis icke att Hr B. hvarken har reda på detta eller på judarnes sätt att uttrycka sig i afseende på dygn, då det visat sig huru liten reda han har på sitt modersmål, emedan han stundom gifver grammatican rätt dugtiga örfilar; hvarom isynnerhet nägra ibland de första numrorna af Gotlands Tidning år 1859 lemnar ett bedröfligt vittnesbörd. L----2 JIOO532 1