Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 3

En gammal lord inföll: nu förstår jag hvarföre svenskarne visat ett så lifligt deltagande för Italien; Jenny Lind är icke ett utomordentligt undantag, de äro allesammans musikaliska, liksom Italienarne. — Skrockfullheten i Tyskland. Som hvar och en vet, är vidskepligheten mycket stor i Tyskland, isynnerhet på landsbyggden; det fins hundratals småsaker som bönderna derstädes omöjligt kunna förmås att göra af fruktan för de onda makternas inverkan. Bland dessa föregifna farliga saker vilja vi citera några. Så törs man t. ex. hvarken spinna eller upphänga kläder till torkning i månsken, emedan begge delarna då snart skulle gå sönder. Mycket oförnuftigt skall det vara att stiga med venstra foten först ur sängen; man får i så fall bestämdt under dagens lopp något gräl på halsen. Att sopa under en säng, medan någon sofver i den, tros förorsaka att den sofvande personen sedan i nio nätter ej får någon blund i sina ögon. Den som har sin säng så ställd att fötterna äro vända mot dörrn, har att befara att snart blifva utburen som lik. Attstiga öfver nyss utslaget vatten har samma följd. Man bör icke heller slå för hårdt igen en dörr, ty då kan paradisets port också råka till att blifva hårdt tillsluten för en. Om man nattetid tittar sig i spegeln, kan man lätt i stället för sitt eget ansigte få skåda Hin Ondes. Att sy kläder på Söndagen har till följd, att den som bär dem kommer att träffas af åskan. Att hvissla på sjön är mycket olycksbringande, man kallar derigenom fram storm. Om man pekar upp åt himlen, kan fingret lätt ruttna bort; lika farligt är det att efter ett åskväder titta på regnbågen, solen eller månan. Under hela Jultiden böra inga åkerbruksredskap stå ute i det fria, ty då skadas de af elddrakens färd genom luften. Den som promenerar i sin trädgård på Långfredagen, får skylla sig sjelf om han får maskar i den. Den som syr på Christi Himmelsfärdsdag, får bulnader på händerna. Den som är född den 1 April, 1 Augusti eller 1 December har endast att vänta otur i lifvet. Lika olyckligt är det att gifta sig i rötmånaden. En särdeles farlig dag är den 25 Juli; då törs i många byar bondfolket icke sticka näsan ut ur stugan. Den som släpper gaffeln medan han äter, bör ej taga upp den och äta vidare, ty han kan derigenom få frossan. Den som torkar af sig på bordduken, får vårtor etc. etc. — Också en ,Läsare. Helsingfors Tidningar meddela från Österbotten en den mest fasaväckande brottmålshistoria. Carl Granroth, bonde och hemmansegare, har blifvit dömd till döden för tid efter annan föröfvade 5 mord (å bror, maka, jemte dess foster och två stjufeller brorsbarn, af hvilka han i en skog vridit nacken), dubbelt hor (med sin broders hustru) samt misshandling af stjuffader. De öfriga morden hade skett med arsenikförgiftning. Liken, som man uppgräft under rättegången, befunnos mumicartade. Denna förhärdade bof har tidtals spelat rolen af läsare, och denna masque bibehåller han ännu, sedan han är öfverbevisad och dömd. — En landtman kom in på ett apothek med en korg äpplen. I apotheket gick en tam markatta, som var näsvis nog att då och då taga sig ett äpple. Den beskedlige egaren fördrog detta i början; men då det gick för långt sade han i häftig ton: ,Tar du ett enda till, hugger jag dig på truten, så apothekareson du är.