Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 3

ASSA Jäg ar Nemi. al de öfvertygelse, att den närv. statsministerens fortvar är ett ondt och en fara för staten, soch:att den skad är stor, som den tillfogar landet genom den fortfa rande osäkerheten i författningsförhållandena. Rec presentationen bör derföre framför allt arbeta på mi nisterens afsättande. Vi ha icke kunnat förmå mini steren att draga sig tillbaka genom misstroendevothvilka vi uttalat i mera bestämd och mera välgrun dad form; men den skall ej kunna bestå, om det äf ven inför utlandet fastställes, att ministdren ej ege landets förtroende och att landets representation der för vägrar sitt bifall till alla dylika fördrag. Sedan kammaren dock antagit fördraget öfvergick man till frågan om regeringens för bud mot hållandet af festen i Köln i höstas till de deputerades ära. Deputeranden Le ue uppläste art. 29 i grundlagen: ÅAlla preussare äro berättigade, att fredligt och utan vapen församlas utan förutgången öfverrättslig tillåtelse i slutna rum. Festen hade en rent borgerlig karakter. Då derför regeringen förhindrat den. har hon äfven gjort brott mot grundlagen. Om Kölnerboerna icke varit så lojala, skulle lätt förvecklingar kunnat uppstå med den tillkallade militären. Hela saken har väckt den största rörelse inom landet. I Köln är förhållandet mellan de civila och militären så godt, som det någonsin kan vara; men om man vidare fortfar på det sättet, om den närvarande regimen skulle fortvara, går jag icke i borgen för, att kärleken kallnar, jag vill ej säga till fäderneslandet, utan till konungen. Rhenländerna glädjas åt sin förening med den preussiska monarkien, de äro tacksamma för densamma. Men åt denna glädje och tacksamhet har den i fjor firade 50-åriga föreningslesten icke gifvit något uttryck. Folk dress då dit från alla båll, för att visa, burn lycklig hela befolkningen var; der var det katolska presterskapet, hvilket som bekant alltid löper efter makten, och den kless af personer, som ser sin högsta lycka i ögontjeneri mot det nu bestående systemet. Inrikesministern ville nu bevisa, attfesten varit ämnad bli en politisk demonstration och att den s. k. sestkomitn varit en politisk förening, hvarför regeringen egt rätt att inskrida. Dep. Jung frågade, om politiska demonstrationer äro förbjudna? Om jag bär en svart-hvit kokard på hatten, så är det en politisk demonstration; men har väl någon derför antastats af en polisbetjent? Hvarifrån kom nu raseriet mot festen, sättet att bortföra personer som fångar och jaga dem i säng med bajonetten. Inrikesministern ville icke desavoueras för den innerliga lojalitet, som han på högsta ort sagt råda i Rhenländerna. Deraf detta råa förfarande, som ej mera passar för vårt århundrade och erinrar om den tyrann, hvilken med käppen i hand tvang sina undersåter till lojalitet. Så mycket är klart, det finnes mycket ruttet i Preussen, och om för hvarje kränkning af lagen en själ skulle förgås, skulle ingen menniska mera bli ostörd i sin nattro. D:r Becker: Händelserna i Köln hafva af regeringen gjorts till demonstrationer. Regeringen har derigenom visat, att hon icke kan bestå med utöfningen af den författningsenliga rätten. Nationen skall taga ministern på ordet, och mot nationens försattningsenliga rätt skall regeringen lida skeppsbrott. Schulze: Man har förhindrat festen, endast för att ej låta folkets röst tränga genom den mur. som man uppfört mellan furste och folk. Lag och rätt äro här i landet försatta i ett permanent belägringstillstånd, utan att det formelt förklarats. Som bekant, antogs tadlet mot regeringen, som återsändt beslutet. Kammaren har svarat med att öfvergå till dagordningen och ej fästa afseende vid regeringens återsändande, Hvad skall det bli af denna tvist, denna öppna kamp? Vi skulle nästan vara frestade att istämma med Times: Tyskarne kunna känna och tänka och skrifva och tala; de kunna göra det enskilt och i stora flockar. De kunna äfven göra det för mycket och för väl. Det är deras missöde, att de äro så skickliga i detta slags förrättningar, och att de uppnå en i sig så tillfredställande och fullstäudig framgång, att de ej skrida längre. När hjernan, tungan och äfven pennan gjort sitt, och bevisningen med triumf ådagalagts, då sjunker armen liksom i en hänryckthet och svärdet är ej mer till hands. ... Med all vår beundran för detta högtänkta folk, kunna vi dock aldrig öfvertyga oss om, att det skall göra, hvad det säger. Derför följa vi dess tillgörande med allt möjligt intresse, utom det som härflyter af väntan på några verkliga resultater ... Framför allt måste det emotstå den epidemiska lusten för annexationskrig och eröfringar. I dessa krig säljer det sin frihet i st. f. att vinna den. Det ställer sig under krigsartiklarne och de ministrar, som styra ej med skäl, utan med största kraften. För hvarje gång man ser ett spändt förnällande åter inträda mellan Österrike och Preussen, sneglar blicken bort mot Ryssland, sem har längre fingrar, än man gerna vill nedgifva. Att det står på Preussens sida är ill en del antagligt, och egendomligt är, att vöra huru det nu börjar grondera mot Österike, mot hvars galiziska gräns det nu redan sar 30,000 man sammandragna. Det finnes le, som tro, att Österrike befinner sig i ett wvänligt eller kallt förhållande till Ryssland b bå grund af denna senare makts öppna hån not katolicismen i påfvens person och den n atolska religionens undertryckande i Polen — Ter n kränkning som måste i lika mått drabba ri rankrike och Österrike, hvilka tvenne stor-Joc nakter måste vara katolicismens skyddsvärn g Från Rom skrifves nu bestämdt, att brytingen mellan påfven och czaren är officiel. urst Gortschakoff har i en note till kardinal fr intonelli vägrat återkalla sin gesandt baron ski leyendorff, fastän påfven begärt det, emedan yssen nyårsdagen plumpt förolämpat honom. ti Vaticanen är man harmsen öfver denna sa-fle ernas vändning. Det skall isynnerhet ha — — — A — L 23 —