Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 3

synbart pågående händelsernas gestaltning, fe hvars skull man nästan alls icke fäster någo uppmärksamhet vid den s. k. sundhetskongres sen i Konstantionopel, som innebär så mång frön till stormar i Orienten, förbereder enn stor situation, der mäktiga intressen skol spela och i hvars hvirflar den mexicansk reträtten skall bortskymmas. Frågan blir blot om italienarne skola låta sig nöja, att uta Rom och Venedig till gengäld ingå som hand lande i det stora bolaget. I den italiensk. dep. kammarens möte d. 17 d:s förklarad Boggio, att han visserligen icke önskar nå gon ministerförändring, men väl en system vexling; en kabinettskris skulle under närva rande förhållanden vara olycklig för landet Miceli angrep härpå etftertryckligt Lamar mora-kabinettets politik. Krigsministern alga den förklaring, att det för sinansernas skul vidtagna uppskotvet med utskritningen icke var at något menn för armåens styrka. Den uppståndna osämjan med Spanien synes ätven på väg att lägga sig. Spaniens otficiela tidning offentliggör nu en lång depesch till svar på Lamarmoras förut omtalade note mot de spanska Umtriebe mot konungariket Italien. Kabinettet ODonnell bedyrar deri, att det är sina löften troget och lifligt intresserar sig såväl för påfvens rätt, som för ett godt förstånd med konungen af Italien. Det är naturligen ej utan gagn för Napoleon, att England härvid är förhindradt genom ådana inre olyckor som Fenierrörelsen och kreaturspesten samt dess spända ställning till Amerika, att uppträda i Europa och med framgång intrige a emot en kralligare politik å Frankrikes sida, såvida vi nu verkligen kunna hoppas att få vara vittne till en sådan. Hvad nämnda Fenierrörelse angår, motiverade sir Georg Grey i underhuset regeringens förslag om habeas-corpus-aktens upphärvande på Irland dermed, att denna rörelse antagit en hotande karakter, sedan irländska underofficerare, som kommit från Amerika öfver till Irland, sökt kalla ett verkligt uppror till lif. Till skyddande af de lojala medborgarne är den af regeringen föreslagna åtgärden en nödnödvändighet. Bright och efter honom Mill yttrade sig ang. den ständigt dåliga regeringen, hvarunder Irland måst lida. Flera irländare opponerade sig mot regeringens förslag, hvilket inrikesministern, Grey, ännu en gång försvarade, i det han tillika tog Irlands katolska presterskap i skydd, såsom alltjemt emot Fenierna. Gladstone förklarade, att aktens upphäfvande för tillfället icke vore nåson mot irländarve fientlig, utan välvillig åtgärd. Vid omröstningen antogs förslaget med 364 röster mot 6, hvilka passerade alla stadierna och derefter skickades till öfverhuset. ÅÄkven der antogs det genast, och lordkansleren underättade huset om, att den kongliga sanktionen skulle följa ännu samma afton kl. 11. Dei måste varit mycket brådtom, ty förslaget sändes genast pr telegrat till Osborne, derifrån drottningen ätven genast pr telegrat undertecknade det, så att det mycket riktigt kl. 11 låg som lag färdigt i öfverhuset. En annan för Napoleon vigtig factor vid hans nu under beredning varande planer ar dels hans ställning ull Amerika, dels Frankrikes inre förhållanden. Hvad den förra saken angår, väntar man d. 25 d:s i Tuilerierna den franska legationssekreteraren i Washington Faverney, tillbaka trån Newyork med lepescher, som skola innehålla svar på kejsarens förslag om Mexicos utrymmande. I nändelse Seward ej skulle fått svaret affatudt, hade franske gesandten tillåtelse atttörlröja ängarens afgång tvenne dagar. Hvad Frankrikes inre förhållanden angår, teckna de sig med hvarje dag allt brydsammare för kejsardömet, och många äro af den mening, att ;ndast ett stort och lysande dåd för trihetens ak i Europa med återverkan på Frankrike jelft skall ännu kunna kasta sol öfver Napoeonismen, den sol som håller parisarne vid -odt mod ...de hata moln och en grå timmel. teN EE