korten. Nåväl, nu gällde det att just som lekarne, efter sförrättad blandning och aftagning, återkommo t eroupierens händer. blixtsnabbt utbyta dem mot de förut preparerade, hvilka planens upphofsman hade förvarade i ena fickan af sina vida pantalonger. Men huru skulle detta tillgå? Man må nemligen besinna, ait det här gällde att förvända synen på minst 50 personer, hvilka dels som spelande dels som åskådare voro församlade kring spelbordet, och slutligen, det värsta af allt, på de öfriga croupiererna och de på ömse sidor om bordets midt, alldeles bakom dem som utlägga korten, på höga stolar placerade s. k. Åcheferna, hvilkas edsvurna pligt det är att aldrig ett ögonblick lyfta ögonen från den gröna duken och dess skiftande företvelser. Au bortvända uppmärksamheten från hundrade af spelpassionen och vinstbegäret ända till ytterlighet skärpta ögon! Se här huru man bar sig åt. Till höger om eroupieren sitter den ene af de sammansvurne. I samma ögonblick lekarne återkomma, reser denne sig hastigt upp och på denna ofverenskomna signal uppstår a den öppna platsen mellan rouletteoch trente-et-quaranteborden, ett slagsmål exeqveradt af de 4 andra medbrottsliga. Så väl utförde dessa sina roller, med sådan natursanning, sådan sublimt förakt för all fysisk smärta traumfade dessa hedersmän på hvarandra och ett så helvetiskt larm lyckades de i det rät.a ögonblicket åstadkomma, att allas ögon riktades åt detta håll och changementet oförmärkt kunde gå för sig. Slagskämparne fördes blödande, med kläderna hängande i slarfvor, ur salen, och spelet började. Croupieren lägger darrande af segerfröjd ut korten och hans medhjelpare häller, säker om sin sak, en större summa mot banken, då i samma ögonblick en tung hand faller ner pa croupierens skuldra och en stark stämma ropar i bang öra: Skurk! Hvad har du vågat göra? Icke allas ögon hade i det afgörande ögonblicket vändts från bordet, ett enda par, en af de edsvurna chefernas, härdadt genom åratal af en vaksamhet, som skulle uttröttat Cerberus sjelf, hade icke en sekund flyttats från bordet och skulle säkerligen icke gjort det om murarne störtat tillsamman, han hade sett allt och det var nu han som så plötsligt korsade de redan triumferande bedragarnes fint anlagda plan. Den brottslige eroupieren fick i fängelset reflektera öfver lyckans vexlingar och hans medbrottslingar hade slagit in hvarandras ögon, tillplattat hvarandras näsor, klöst sönder hvarandra, och förstört för flera hundrade sres förut oklanderliga gångkläder, och detta allt för — rakt ingenting. Ett farligt experiment. Följande nästan otroliga händelse passerade nyligen i Sönderborg på ön Als. En svensk arbetskarl hade under sista danska kriget fått en oskadad preussisk granat i present af en dansk artillerist. Då emellertid mottagaren hyste några skrupler vid att hemma hos sig gömma granaten, hvars sprängsats ännu ansågs förvarad i densamma, kastade han den i en lergrop i grannskapet. Då han för kort tid sedan händelsevis passerade förbi detta ställe kom lusten på honom att återse sin skatt, hvilken han ganska riktigt uppfiskade och förde med sig hem. Derifrån begaf han sig ned till stranden af Als-sundet för att skölja bort granatens farliga innehåll. Just i detsamma kom en annan arbetskarl, en dansk, en af dessa förståsigpåare, hvartill man så ofta finner motstycken i lilvet och rådde honom mycket förnuftigt att Åsöka ut innehållet med glöd. Då svensken likväl med rätta icke syntes böjd för ått ge sig in på ett dylikt experiment erbjöd den snusförnuftige dansken sig att sjelf verkställa det och gick ganska riktigt efter glöd, lade granaten på marken, stoppade glöden i öppningen och lät till på köpet munnen tjena som pust. Ett par sekunder deref ter sprang granaten, i hvilken ännu förefanns en del af laddningen, i luften med en häftig knall. Sällsamt nog blef ingen af de båda stallbröderna skadad, men en på något aistånd derifrån stående gosse sårades af en granatskärfva i handen och sveddes i ansigtet af krutsatsen. I öfrigt åstadkom granaten ingen olycka, med undantag deraf att rutorna i flera närbelägna hus krossades.