Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 3

11RUIIIIHUISSL HICIIAII YÖSLCTTIK och Italien eller rättare Venetiens afträdand på fredlig väg. Det tjenar till föga, att ke sar Frans Josef skickar Stephans-orden i jul gåfva till den lille kejserlige prinsen, eller at kerkebertig Rudolph i ersättning får Hederslegi onens storkors till att roa sig med under fast lagen; derigenom vinnes intet annat, än at Preussen skickar sin högsta orden till Victo Emanuel och till tack tår han den förkla Tring, att Italien alltid skall glädjas öfver Preus sens utveckling till makt och ära. Af störr betydelse är det, då Österrike gör steg til att intaga, om icke en vänskaplig, åtminstonen fredlig hållning gentemot sin sydvestr: granne; att det tillåter svensk-norske konsult i Triest ombesörja ej blott de sardinska, utar äfven de andra italienska skeppsbefälhafvarneil behof; att det icke allenast låter ett italiensk fl krigsskepp under häftig storm löpa in i Po las krigshamn, utan tillochmed helsar flaggar med vanlig salut; och att det utsträcker hansdelsföordraget af 1851 med Sardinien och dess tuilnedsättningar till alla italienska produkster. Ja, genom Frankrikes bemedling pågå säfven direkta underhandlingar mellan Österrike och Italien angående ordnandet af handelsförhällandena och konsulatväsendet. Den italienska regeringen har erkänt de österrikiska förslagen vara en god grundval och har uppställt sina motförslag. Samtidigt har premierministern Lamarmora i Florens framlagt handelsfördraget med Tullföreningen och fordrat, att det må särskilt antagas at kamrarne. Ej allenast med Italien söker Österrike komma på fredlig fot, utan äfven med Ungern. Det omtalas, att kejsar Frans Josef är hugad afträda till Ungern hälften af riksrådets medlemmar, endast det ej fordrar, att de skola vara bundna genom bestämda instruktioner från riksdagen i Pesth; att han äfvenledes vill medge komitaterna en stor sjelfständighet, endast den fordna ordningen uppgifves, enl. hvilken en komitatsförsamling kunde rent af lemna ett regeringens påbud opåaktadt; ja, att ban ej ens vill helt och hållet afslå begäran om särskilda ungerska ministrar. Det har och påståtts, att statsministern Beleredi skulle afgå, derför att han såsom förkämpe för federalismen och slavernas önskningar motsätter sig Magyarernas politiska system; och den se naste underrättelsen lyder derhän, att han visserligen icke skall afgå, men lemna första ministersplatsen till grefve Moritz Esterhazy, en varm vän af Ungern. Samtidigt skulle hofkansleren Majlath bli ungersk inrikesminister. Derigenom skulle det uppnås, att man hade en ungersk försteoch en ungersk inrikesminister, hvilka kunde paraphera kröningsakten. Kejsaren kunde sålunda bli krönt och sättas i stånd att befrämja lagstiftningsverksamheten i Ungern, utan att likväl medgifva någon egentlig minister. Det ungerska underhuset diskuterar ännu adressförslaget, och öfverhuset har förvånat verlden genom att med stor majoritet besluta nedsättandet af ett särskilt adressutskott, i st. f. att som år 1861 ansluta sig till Underhusets förslag. Man tror ej, att Öfverhuset skall skilja sig mycket från Underhusets program, men det anses dock som ett närmande till regeringen. Ett annat vittnesbörd härom har man i ett yttrande från sretve Andrassy till kejsaren, att Ungern skulle anse en kamp med Preussen såsom en gemensam angelägenhet och vara redo att): offra penningar och trupper för den saken. Emellertid utvexlas mellan Berlin och Wien mycket skarpa noter, emedan preussiska regeringen tordrat, att Österrike skall indra de augustenborgska agitationerna i Holstein. Österrike tillbakavisar denna besväran, emedan ståthållaren och holsteinska reseringen icke ha inom lagstifningen tillräckiga medel dertill, och det förklarar derpå, att let skall, tills en slutlig lösning funnits, fast;älla vid den i Gastein ingångna provisoriska fverenskommelsen och ej företaga eller tillåta Holstein något, som skulle kunna kränka uveränitetens utöfning och derigenom den lutliga ordningen. Det vill icke sjelft blanda ig i den slesvigska förvaltningen och skall erför ej heller tillåta Preussen blanda sig i en holsteinska. Förhållandet till Österrike nses i Berlin för så spändt, att man funnit ig föranledd kalla grefve Goltz tillbaka från aris, för att af honom få veta, huru Frankike ställer sig till denna sak. Ryktet, att an skulle vara bestämd till att aflösa Bissarck, betecknas som falskt, och det erhöll lott näring af öfvertygelsen om, att Bismarck Preussens inre förhållanden kört så fast, att an svårligen kan reda sig derur, utan geom en stark opposition utåt. Deputeradeammaren fortsätter neml. med sin opposion, och dess ang. flottan nedsatta utskott ar, som bekant, enstämmigt beslutat tillråda ekandet af lån till flottans utvidgning och af slag till befästande af Kiels hamn, innan onna blifvit definitivt införhfvad i Preussen. Bismarck visar sig alltmera bister öfver en opposition han möter öfverallt inom Preus