Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 3

wande, tjocka trädftammarne, fom göra skeppsfarten på den öfra delen af floden mycket farlig, hotande fartyget, endast wid rylika tillfällen bars wanligtwis tejupån till honom på kommandobryggan. Men wi woro nu på den nedra delen af floden och hade under flera dagar icke sett några uppstickande trädstammar; och då wakterna äfwen förnt icke hade märlt några oroande tecken, och platsen wid öfre ändan af bordet, fom war referves rad för fartygets befälhafware, äfwen i bag blef obesatt, få förmodade wi att rökmolnet, fom wi hela eftermiddagen bemärkt uppåt floden, hade tagit Hans uppmärksamhet i anspråk. Öfwerhufwudets frånmwmaro tydtesemellertid framkalla en tryckt stämnina bland passagerarne; en obestämd aning om en hotande olycka tycktes som en mara tynga på sinnena, och denna oro ökade sig ännu mer, då kajutwatten, som till kaptenen uppburit hand fupg, återkom med denna orörd och genom ett hastigt aflägsnande gjorde ett flut på de nyfikna pagfagegerarnes frågor. Bordet afdukades slyndsamt. I ftället för det wanliga muntra glammet bade en dyster stämning inträdt, och den rädsla, fom stod att läfa i allas anfiar ten, hade mer och mer ölat fig. Om aftnarna trog fig wanligen hwar och en tillbaka i fin hytt eller promenerade på öfra däcket för att röka ännu en cigarr. J vag trängdes alla på fördäcket, ty hwar och en wäntade någon fruktanswärd olycka. Kaptenen stod orörlig fom en bildstod på kommandobryggan, med en god nattkikare i handen och blicken ovafe låtligt fästad uppåt floden. Det war nu full natt, och man kunde med blotta ögat ingenting se, men några passagerare, hwaribland äfwen några unionsofficerare, som också woro försedda med nattkikare, förklarade, att de på ett ställe der floden krökte sig kunde upptäcka en stor swart kropp, som rörde sig mycket fort framåt och fom äfwen snart måste blifwa fyYnlig för det obewäpnade ögat. Genast stirrade alla, brifna af en naturlig nys fikenhetskänsla, uppåt floven. Inom fort hade wi framför of, men på mydet långt håll, ffådefpelet af ett simmande palats; wi kunke tybligt fe, att ett mycket stort fartyg aid utför floc ten, och bet tycktes wara glänfande illumineradt, ty ur alla luder strömmade ett ljushaf, då på Florida endast wisade fem eller fer ljus. Stundtals märkte wi, att de båda skorstenarne på en åns gare, fom med ofantlig hastighet gled nedför strömmen, sprutade gnistor. Den ena frågare den andra huru kaptenen genom en så wanlig händelse kunde råka i dylik sinnesstämning och derigenom före summa den wigtiga sysselsättningen, att dricka te; emellertid wågade ingen tilltala ben ännu litsom fastwuxne mannen. Om på en fåran flod fom Mississippi twå ångare mötas eller gå i samma rvittning, få är deri ingenting utomordentligt, och derför måste det wara mycket wigtiga skäl, som förmådde kaptenen att bryta mot de, å alla amerikanska änpbåtar wanliga höflighetslagar, derigenom nemligen, att ban ide skänkte fina page sagerare den ringaste uppmärksamhet. Setan man slutligen fått klart för sig hwarom saken handlade, nemligen om en kapplöpning mellan twå ångare, ins trädde åter bland passagerarne en bättre