förlusten är för Höckert så mycket fännbdas rare som lösegendomen ej lärer warit brandfösåkrad. — Granskning of läroböcker. Negevingen har tillfatt en kommission för granskning af läroböcker i matematiska och naturwetenskapliga ämnen och ber: wid förordnat till ordförande profesforen Edlund samt till ledamöter: profes: sorerna Daug och Torell, rektor Floberus, lettorerna Hultman oc Phragmen samt kollega Krook. — GSteppåbyggeri-bolag. Från Be sterwil skrifwes: Ett ffeppsbyggeribolag, ställdt på aktier, har härstädes, tad ware några för fafen nitälslande affärsmän, synnerligen v. konsul C. D. Westermark, kommit till stånd. Det erforderliga ta: pitalet är fördeladt i 120 aktier, hmardera på 1000 rdr, hwilfa redan blifmit tednade; och på sammanträde häromdagen konstituerade fia bolaget samt utfåg inte rimsstyrelse. Till wertställande direktör waldes konsul Westermark, som för salen ådagalagt berömwärdt nit och intresse. Detta aktiebolag kommer att, jemte ffeppsbyggeri, äfwen bedrifwa rederi-affärer och tyckes hafwa goda utsigter att för framtiden ega bestånd, till fromma för en mängd arbetare, fom eljest komme att sakna ut: komst. — Gelliwara-werken. Or Robinson, ven efterlängtade, fom skall taga Öelliwarabolagets affärer om hand, har an ländt till Luleä. Nu torde det blifwa något utaf. Man berättar att öfmer: enokommelse meb alla fordringsegare utom swenska staten blifwit ingången, färs ger Norrbottens Kuriren. — Sjukwårdsärenden. På förslag til provincialläkarebefattningen i Ragunda distrilt of Jemtlands län har fundbetskollegium uppfört medicine licentiaterna 3. 3. Molin, Str. Landgren och Å. W. O. Egerström, (med förord för med. licen Egerström). — Mär Erik ger ax ger Olof kaka, är ett gammalt ordspråk, fom ofta be sannas och skulle således också göra det i år, ty sistl. annandag pingst plockades på flera ställen häromkring rätt stora rågax. För öfrigt har wäxtligheten nu ett myctet lofwande utseende, skrifwes från Skara. — Något om sparsamhet. Den all: männa penninge-förlägenbheten, arbet8lösheten och nöden inom de fattigare klasserna ha mer än någovufin förut rik tat den allmänna uppmärksamheten på ett ondt, fom i mer eller mindre mån tär på alla civiliserade staters helsa och krafter. Ämnet har ide blott warit föremål för en mångsidig och belysande diskussion bland alla pressens organer; wid riksdagen hafwa tillsfälliga utskott nom båda kamrarne tagit frågan i ffärskådande, och många of de principer för en ny fattigmårds.lagftiftning, fom af dem uttalats, skola dock för framtiden bära sina goda frukter. Pauperismens orfafer äro af en få mångfaldig och inwecklad natur, att re e:j ännu äro på långt när fullständigt utredda, och kanske knappt någonsin skola blifwa det. Att utrota detta onda fan ättas i fråga; men derföre hafwa mi på frågans nuwarande ståndpunkt en få nycket kraftigare anledning att med alla ill buds stående medel bekämpa och mot: irbeta denna statens kräfta, såfom man på ett serdeles betecknande sätt plägar benämna fattigdomen. Nägra af dess