Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 3

— Täuk på mig! Alla tre återvände derefter till vägvisarne och Canadenserna, hvilka slutat sin måltid. Knappt hade de lemnat skogslunden förr än Joseph uppreste sig och framgick undan skyddet af löfverket, hvilket dolt honom under hela detta samtal. Efter att hafva med blicken för en kort stund följt de bortgående; smög han sig genom buskarna, uppnådde en mindre snårig mark och försvann bland träden, styrande kosan åt sjön. En kort stund derefter befann sig grefven eller, såsom han kallades, kapten de la Roche gående i samma riktning, men på den öppna dalvägen. Det besök Louis tillämnade på Cederskansen, var egnadt att sätta hans sjelfbeherskning på prof; men lyckligtvis befann sig i ett land, der det romaneska var alldagligt och det otroliga troligt. Canada och Louisiana hade verkligen blifvit alla utsväfvande inbillningars förlofvade land. Den fransyska adeln begaf sig dit såsom till Mesmers magnetiseringsanstalt och Cagliostros seancer, ofta för att uppsöka det utomordentliga, men ännu oftare för att gifva sig sken af besynnerlighet. Det sednare var framför allt dess begär. UHvarje verldsman gjorde sig en ära af att handla, utan att veta hvarföre. De blå dunsterna hade inkräktat äfven på de vigtigaste hand