Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1869, sida 3

skade, fogade hon sig med resignation i nödvändigheten. Grefven hade genast antagit den utväg, skogsströfvaren föreslog. Det återstod blott att aflägsna chevalierens misstankar och på ett sannolikt sätt framställa skälen till Louis besök på Cederskansen. Alla tre använde på detta ämne sin uppfinningsförmågaSlutligen blef man ense om att grefven skulle genast afresa till det franska faktoriet, som låg endast några mil aflägse, under det de öfriga af truppen, anförde af Pierre, skulle genom skogen begifva sig till Svarta berget), från hvilket man kunde se skansen. Der skulle Henriette qvarblifva utan att visa sig. Om samtalet med chevalieren finge en fördelaktig utgång, och man kunde hysa förtroende till honom, skulle genom en flagg, upphissad jemte den som svajade på skansen. Henriette underrättas att tiden var inne att infinna sig, i motsatt fall skulle man afbida grefvens återkomst. Då detta aftal var träffadt, varnade Pierre framför allt mot att anförtro någon af dessa omständigheter åt Joseph, chefen för vägvisarne, hvilken han länge känt såsom en penninggirig och illistig man. Louis tog afsked af Henriette, slöt henne i sina armar och förmådde endast uttala orden: :