Norrländska Korrespondenten – 16 april 1862, sida 3

bortkomna rent utaf är stulet. 3 så måtto, och under förutsättning att få wertligen förhåller sig, förlorar tlådfingret i förra numret, angående denna sat, i wäsendtlig mån sin udd, litsom vet i allmänhet ej är brutligt att oombedd orda i tidningarne om privata per: soners förluster. Tyle och smat tan ins gen förneta. Den ene spetulerar bort siu börs; en annan spelar bort honom; en tredje tefwer upp honom, och om en fjerde presererar utt sofwa eller fora bort honom, sa tyckes detta wara hans ensat. För öfrigt äro titerna mycket förändrade. Om en slit malör hade häntt en wän för ett halft setel sedan, så hade man wisat honom wänskap och deltagande: nu fattas ej mycket att man smäflinar honom i ansigtet. Detta är lita insidiöft som titsenligt och stöter wäl mycket pa den tratoniska strofen i NWronofogdarue: Det är ej nog att warda hängd: Man skall och hoflig wara! — Sedan ett par dagar har ett ovdentligt aprilwäder omwexlat med fnöyra och solsken, och i den stund dessa ra: der tecknas, ligga ätrar och ängar, måhända för sista gången i är, höljda af winterns glänsande silfwermatta. Här och der pa tullarne mot förer upptäcker man nagra bara fläckur och öfwer dem har lärtan redan låtit höra nägra en tala toner, litsom twetade hon att på fullt allwar uppstämma sitt: waren är tommen! Det är dock sannolitt att den är oss hardt när och återmannen börjar redan att rusta sina redskap i ordning för det stundande wårarpetet. Blaflip: por äro redan funna i Ädalen, hwiltet anmärtes fom någonting owanligt wid denna tio. Sör söfjrigt intet nytt att förtälja från landsbygden! Men vet war sannt: af en wälwis häratsdomare emot: togo wi här om dagen den öfwerraskande underrättelsen att pafwen är död. — Jag må säga! Hwem har sagt hu radsdomarn det? — Ckxollärarn. — Såå. Och på hwad sätt skulle då hans helighet ha slutat sina dagar? — Jo han fick slag här om dan, då Garibaldi gjorde honom ett morgon besök. Man rår icke för att man här på bondlandet känner förhållanden, hwarom historien ännu icke drömmer. Från Finland. (Ur ett bref till red. af Wäktaren.) Huru litet Nysslands tejsare, ven milde Alexander den 2:dre, hwars ädla fträf: wanden att befrämja och befordra rätt: wisa ibland fina undersåter äro få all: mänt bekanta, förmår förelomma och rätta wåld och orättwisor, som begås af mänga högre embetsmän och anktoriteter i landet, derom må följande upprörande tilldragelse, fom här i landet blifvit be kant, bära wittne: En luthersk prest, som för omkring tolf år tillbaka flyttade till RNyssland efter att hafwa slutat fina studier mid miiver: sitetet i Helsingfors samt derftäres blif